UMYO + Lorentz & M.Sakarias - Say Yeah

Jag har något här som ligger helt i smaken för Gustav. När den svenska hips to the hoppen fallerar är det ändå några som fortsätter trampa. Jag menar, vem längtar inte efter PSTQs och Organismens kommande album? Hur som, Discobelle ger oss en remix av UMYO + Lorentz & M.Sakarias - Say Yeah <---klicka. De hade i sommras en mikroskopisk hit med Stockholm Serenad, jag vet att även den låg gustav i munnen då han spelade den för mig, både en och två gånger en ljummen sommarmorgon.

Spotify! : Lorentz & M.Sakarias - Stockholm Serenad

Dagen innan dagen efter dagen efter dagen efter dagen efter dagen ..

Dessa mellandagar, allting står så väldigt stilla. Jag lyssnar på Titiyo och väntar på mitt kaffe. Folk jobbar, städar, shoppar men är på inget sätt intresserade att göra mysiga och trevliga saker tillsammans. Jag har inte frågat men jag har allt det på känn! Aj, aj. Nyåret lika så, alla ska göra ingenting på olika platser, eller det blir ju så klart hela nyårsprylen men alla gör den på sitt håll. Djupt och innerligt besviken.

Nu har jag mitt kaffe framför mig, det känns helt plötsligt bra igen. Åt helvete med alltihop! HA HA! Jag bryr mig inte så länge jag har mitt kaffe. Nej nu ska jag försöka komma till skott med vad jag egentligen skulle göra när jag satte mig här. Jag har ju firat jul i Åre och efter en dag av det där trista vilandet hemma kanske man känner sig redo att berätta något från den. Det hela började med en middag på juldagen. Gno, Tobbe och Abbe tågar in med högtalare och en flaska Jegeroff i Maddes föräldrars stuga. Vi ska äta middag och sen bär det av till byn. Vi slutade upp på dippan där jag hela tiden gick runt och pappade alla då vi var tvugna att komma upp i ottan om det skulle bli nå åka av. Vilket det också blev! Pojkarna var uppe tidigt tidigt och efter bara nått glas vin satt de bums vid nio-tiden på Olympiarestaurangen. Bilden från liften upp påvisar också den glädjeyra som faktiskt hela tiden boysen besatte. Ett riktigt kalasgäng och det var öl, jäger, vin och Red bull vodka och vistelsen var underbar.


Nu ringde Niklas, då blir man alltid lite glad, han skulle klippa sig men sen hade han sedvanligt lite flyktiga idéer om saker han borde göra. Världens mest/minst uppbokade man, det hela beror på hur man ser det. Om man suktar tillräckligt kan han oftast lägga det mesta på hyllan ett tag. En dag kan han själv kanske lägga in ett inlägg om saken här.

Nu fick jag en avi från posten! När man talar om trollen, antingen är det mina nya Happy socks eller så är det min present från mos och lillen som de sa att en dag skulle den dimpa ned i brevlådan. Spännande spännande! Jag går och hämtar det på en gång. Så mycket saker som händer mig såhär mitt på dagen. Egentligen vill man bara göra något kreativt och så bara dimper det ned händelser. Kanske inte direkt revolutionerande saker men saker none the less. Paketet är runt och avlångt, till synes bör det vara något i pappform, en afisch eller dyl. Som vanligt är det väl tillslutet men jag bara vägrar att hämta en sax eller kniv. Bita, slå och dra! Jag var tvungen att gå några kvarter för att få tag på det men det är förhoppningsvis värt mödan. Och det är precis vad jag alltid tjatat om, perfekt. Det var ju så klart inga Happy socks utan en mycket mycket fin sak att ha på väggen:


När vi åt lunch den första skiddagen tillsammans hittade gustav ett par solglasögon i sin snowboardjacka. Med en stor stark i maggen och ett par bågar så överträffar man de flesta facebook bilder. Abbe ser nog hetast ut, tobbe ser uta att jobba med flyg i det militära, Gno ser ut som en redig party-prisse på skidsemester och sebastian påminner mest om günther.

Tvångsinlägget (deadline 24:00 Tisdag)

Jag blev ombedd av Sebastian att skriva ett inlägg här på arkitekterna, för nu när mannen med den gula ledartröjan här på bloggen är på semester och utan möjlighet att tillfredsställa alla? som så gärna vill få insupa ett nytt inlägg så är jag er sista utväg. Skämtosido jag göre, ok.

Bilden ovan är tagen från sebastians födelsedagsmiddag som många av oss fick avnjuta på Restaurang Nr 8 vid Grev Turegatan. Men så var det ju det här att man även ska återberätta något spännande som utspelade sig under denna middag eller kväll för den delen. Under middagen hände det inte så mycket mer än att jag fick mat i magen och två kinesiska öl. Efter middagen gick alla i en större skara mot busshållsplatsen för att ta tvåan mot skeppsbar. Väl på bussen har vi spritt ut oss såpass att mer eller mindre hela bakdelen av bussen efter dragspelet är ockuperat av oss. Där nånstans dyker min gamle granne Gustav Svensson upp med sin respektive, han ser förnöjd ut och frågar glatt vad jag har för mig. Innan jag knappt hunnit säga mer än att jag är på ett slags födelsedagsfirande börjar Hytte halvt om halvt bröla - JA MÅ HAN LEVA! och hela bakvagnen på bussen stämmer upp i sången, Gustav ser förbryllad ut samtidigt som han ser sig omkring på alla dessa människor som sjunger så glatt tills han får syn på Sebbe som sitter lite smått generad och kör nånslags hej-kom-och-ta-mig vink. Efter att den fadäsen är över korkar Abbe upp Gammel Dansken och den får gå lagret runt!

Nu får det räcka, plockar med ett gäng bilder från kvällen...

Födelsedag 08´

http://open.spotify.com/user/sebcelia/playlist/4o6oPgqpi3ZXMAJ2z0H7sZ

Om du vill vara med och bestämma musik så är klockan kalle att du addar lite till playlisten. F.Ö är Mads Mikkelsen på TV. Han hänger i det där tokiga musikhuset i mlalmö, svt 24 visar live därifrån och det är alltid lika tokigt.

Klotter

Ordet klotter härstammar ända från 1825, i danskan och norskan heter det bestämt "kludre". I tyskan har vi "kritzelei" och i engelskan kan använda "scrawling" samt "scribble-scrabble". I radarsammanhang innebär klotter att en slags störning kan förekomma vilket döljer efterspanade mål med svaga ekon.

Igår när jag kom till skolan fick jag en tillsägelse av vaktis här på skolan. tydligen hade jag, nu för fjärde gången, inte riktigt varit noga med att stänga allt. In i vårt fina lilla kapprum hade några nämligen tagit sig fönstervägen och vipps på var väg satt det en proper tag. De hade även sprutat ut handkräm över hela golvet men inte haft sönder något eller så. Tur att de inte kom in i klassrummet. Barnen var så oroliga så, "Vart ska vi nu vara?" "Varför har de gjort så?" "Kan man gå in på toaletten?" och "Vad står det?". Lite läskigt var det för dom. Men vi körde på som vanligt. Idag är för övrigt sista dagen innan avslutning. I och med att nån är sjuk, några ska köra (alltså, sjunga i kören) på morgonen och några ska spela flöjt så kommer jag tillsammans med fem-sex elever att ha en avslutning fram till nio innan vi då gemensamt går till den stora avslutningen där de får titta på sina kamrater.

Jag kan nog avsluta med en stilla undran som jag tror Demetri Martin gjorde:

"Who the hell brings a pen to the toilet?"

Bilden är ifrån en byggarbetsplats toalett. Jag läste i en blogg att innan damen som då tog bilden gick in så ursäktade de sig för hur det såg ut. Det roliga är kanske hur du egentligen ser den typiske klottraren som en ung problematisk pöjk snarare än en fyrtiofem årig överviktig byggarbetare.

Flume flume flume!

Jag ligger i soffan och läser Midnight Dreary, Madde spelar Majong på den bärbara datorn. Jag funderar lite över hur i hela fridens namn hela helgen lyckades passera. Tio dagar - bröder och systrar, tio pyttiga dagar innan vi öppnar paket och tittar på Kalle! Jag fick ett sms av Jon igår när jag var på väg hem från Moa och Nicklas:

"Tja, Tobbe slog mig på käften och säger att det var för att vi var vänner? Vad fan är det?"

Hoho, ja jag säger då det. Som tur var lyckades de två reda ut det hela själva då. Vi hade tidigare varit hemma hos Jon och Catherine och en av favoriterna var nog Gustavs tal. Vi alla fick lappar där det stod vad vi skulle uträtta för saker under kvällen. Ganska snart kom Gustav fram till mig lite stressad och frågade om jag inte kunde stänga av musiken, jag ville att han skulle be Jon göra det. Vad fan skulle jag ta hand om det för? Han ville inte höra på det örat så han fortsatte tjata. Jag förstod att det hela rörde hans lapp och sa att jag inte ville ha nått med saken att göra. Jon stängde till slut av musiken varpå Gno bad om uppmärksamhet och utbringade en redig skål åt att Kevin vann Idol. Det hela var småtrevligt och alla skrattade. Att Moa lyckades övertala han att göra det igen senare förhöjde bara det hela. På Nr.2 av upplevelser har vi nog spritkofferten, Tobias och Albert kom intågande i min lägenhet med en upphittad koffert. Något som senare kunde bli en spritkoffert då vi kunde förvara all alkohol i den för trygg transport till nästkommande destination där den sedemera skulle förtäras. Det fina var nog hur vi på Gamla Stans station fick se albert öppna upp mirakelkofeerten och ta fram en flaska polsk vodka som vi kunde dela broderligt mellan oss alla. Tja, det har då bara rusat förbi, men det känns så fint att bara sitta å mysa lyssnandes till årets kanske bästa skiva. Även om det är måndag imorgon och även om det är dags för Sebastian att sussa.




Spotify! : Bon Iver - For Emma, Forever Ago

How about em 90s! - Fångarna på fortet.

Playing For Change: Song Around the World "Stand by me"

"Årets Band Aid" eller bara några musiker ber om något som ändå aldrig kommer ske. Men det är svårt att inte gilla det.

Starwars acapella

Café och internet

Jag tror att Niklas är den som mest flänger runt på caféer och skriver och har sig med sin macbook. Niklas har jag för övrigt har skickat en invit till att få pilla på Arkitekterna, om han då har tid nån gång. Nu då när jag har fått min bärbara XPS är det även dags för mig att möta storstaden. Är man trött på slöhänga i sin lägenhet var evinnerliga afton, speciellt när alla intressanta TV-serier och träningen ligger bakom en, är det ut i hufvudstaden som gäller.

Det första som behövs är att lista ut vart det hela skall ta plats. Jag, mos och lillen har kanske traskat längs med Sveavägen hundra miljoner miljarders gånger och alltid velat hitta ett "trevligt litet fik" att fördrifva vår tid på. Var gång vandrar vi gata upp och ned och slutar på ett franchise-monopol aktigt hak där allt är stilrent och prettooooooo. Hur som, nu skall det letas efter vänner caféet up in this. Då det nu inte fungerar med det där planlösa spatserandet, ett spatserande i likhet med vad du gör när du vill hitta din alldeles egna pittoreska restaurang i utlandet, så krävs det något helt annat.

Fyra faktorer tar oss dit, samtidigt som en hel drös med kaffehak faller bort: Location, location, location och fritt internet.
På bloggen Kaffekultur kan man hitta en fin lista på alla caféer med internet i stockholm.

Norrmalm/Vasastan

Wienerkonditoriet - Biblioteksgatan 6-8
Non Solo Bar - Odengatan 34 - (Personalen lämnar password)
Möbel Café - Upplandsgatan 34
Sthlm kaffe med mjölk - Drottninggatan 73
Mojo - Adolf Fredriks kyrkogata 12
Cappuchetta - S:t Eriksgatan 70
Café 60 - Sveavägen 60 - (SkypeZones)
Coffee-House - Odengatan 45

Jag skall slå till på Café Non Solo Bar denna afton .. är det tänkt. Bara inte vanans makt för mig dit varje gång efter denna. Här är det beta av som gäller.

Det är slitsamt att ha roligt.

"Det är vatten överallt! Vad gör du?"
"Jag sköter det här."
"Men, du häller från fel håll."
"Jasså, jag trodde pipen var där."

Gustav nämnde tidigare under kvällen att överallt där Tobbe varit var det nu mera blött. Så var det på båten också; när vi hade blivit utvingade för bäddning i våra hytter var det öl lite varstans i korridoren. Framförallt var det obscena obehagliga samtal som florerade, vi vet inte bara nu vad feltching är utan vi fick en hel del mimik av Gno och Olof att måla upp bilden med i våra huvuden. Samtidigt klev finska städtanter omkring i rummet, städandes och bäddandes. Dessa trevliga pojkar, dessa trevliga pojkar. Ta det inte fel nu, en av tanterna menade med ett muntert "Duktiga pojkar." att vi ändå skötte oss fint nu då vi lyckats ta oss ut ur hytten så de kunde städa och ha sig.


Förmodligen verkade det för henne till synes ha kunnat bli ett större problem att få ut oss därifrån. Inte nog med att Sapten-Simpan hade blivit Bakis-Limpan där inne, högar av alkohol, godis och märkliga icke-sexuella leksaker beprydde hytterna. Efter buffén på morgonkvisten låg vi alla till bädds och vilade ut oss i det gungande skeppet. Knack, dunk, lyset tänds; DA DA! Och in flyger Tobbe och Gno i hytten med städtanternas stora och präktiga städvagn. " Åh! Jackie Big Tits! (Spotify!)Den här låten kan vara den bästa som nånsin gjorts." och så upp, upp med volymen. "JACKE BIG TITS!" Om det fanns att ge en medalj i fyllekryssande så måste jag efter vår resa ge den till Tobias. Vi sammanträder formellt klädda, pampig musik, gevärselds salut, och hurra, hurra, hurra! När genom hyttdörren tanterna hördes leta efter sin försvunna vagn blev dock hela situationen mer spänd. "Marja, jag hitta den! jag hitta den!" "Den har stått här skitlänge." en fantastisk räddning av Krysstobbe tar oss ur dödläget. Åååh vår Krysstobbe, Det borde skrivas en hymn i hans ära, eller en opera. Vi borde göra honom till diplomat så han kan lösa alla de problem vi har i vår värld. Med Tobias som diplomat skulle det varken finnas ett nukleärt icke-problem i Irak och israel-palestina konflikten skulle vara ett minne blott. Låtom oss alla nu lyfta på hatten för vår Krysstobbe. Som Mikael uttryckte det för mig över telefonen: att se honom ta sig ned från min loftsäng var "comedic gold". Vår Krysstobbe har förmodligen inte bara en rejäl bakfylla att ta hand om idag, utan en, två, tre blåmärken och en märklig liten fulsnygg indietjej från Sjöhästen. Även om 24h krökande ligger bakom honom, he shall prevail! Krysstobbe, jag älskar dig.

1900 - 1900

Om du behöver ett soundtrack till din slitna söndag så passar nog 1900 väldigt bra. "Fantasieggande och originellt" säger Sonic, "Det är naivt minimalistiskt och gjort med fingertoppskänsla för skönheten i en repad och patinerad yta". säger DN. Jag blir själv alltid glad när jag hittar instrumental musik att förhöja min vardag med, att bara kunna ha något vackert i bakgrunden.

Spotify! : 1900 - 1900

Department of eagles - In ear park

Förhoppningsvis ska Tobbe AKA Tjuven ganska snart börja droppa saker här. Ni känner honom ifrån Randig. Häromdagen så skickade han mig en fantastisk låt och då måste jag ju dela med mig till eder alla. Så behagligt välputsat och fint med välarrade och vackert ljudande körer. MMMmmm..


Spotify! : Department of eagles - In ear park

Pussypalace och helikopterswisch

Saptenslogg 7/8 - 2008

Etc. Etc ... OK dag två. Detta är saptensloggen. En äldre dam ber om ursäkt. Någon andas ut en viskning; "MILF" men jag ver inte om jag håller med. I.F. eller IF har det också samtalats om. Nej, nu så gör vi så här, vi tar inte de hele på en gång. Igår låg världen för våra fötter. Jag vet inte om ni minns men framtiden såg klar, ljus, varm och drucken ut. Jag måste här med förkunna att blott endast en av dessa ting infriades. Jag vet inte om jag egentligen behöver säga vad det var. Vi kan säga som så, nån gång under kvällen så kysste Gustav en stövel nynnandes till Onkel Konkels "Smek mig guran". Ja, det hela filmades och det var vackert. Jag själv? Nej, nej, det enda jag, Sladjan the seppspojke kan erkänna är att jag förmodligen trodde jag såg ett UFO. Nej men ni förstår, det kunde likväl ha varit så. Vi såg nämligen en helikopter landa, vädigt dramatiskt och spännande. Det var dock inte så spännande som vi då kände i det "Nuet" som jag här, ärligt kan beskriva i dess rätta fyllemirakelnyans. Jag trodde förståss inte att det var ett UFO, så klart.

Vi var på väg till Pussy Palace, ja, för det är uppenbarligen vad krogen på Finnhamn i Stockholms skärgård är. det är något som AJ ideligen påpekade ivarjefall. Förra året när vi var där så fick ingen direkt ligga. Nått år innan var inte saken bättre men någon fick ligga indirekt. Tja, Bran blev ju med tjej och G-son fick sin Maja. Här bör kanske ett smärre instick göras: Ingen fick direkt ligga nu heller. Förmodligen var det för att de hade stängt tidigt då det inte fanns några gäster och för att göra en lång historia kort så såg vi en jävla ambulanshelikopter landa i sommarmörkret.

"Nu är seglet en slappfitta" menar Limpan på en ytterst seriöst och okomisk, rak maner. "Jag tror att det kan vara Anders mamma Elisabeth där framme, en slappfitta är en slappfitta, är en slappfitta som jag brukar säga" säger Sebastian i en lite för upprymd ton. Lite kul är det förståss men i misilen Lisa gäller det att lägga manken till om en snuskigt framtonande replik bör anses vara rolig. Om en vietnamjenkarveteran har varit med om ond, bråd död, napalm och jungler, jungler, jungler så har en sjäförare på segelbåten Lisa varit med om motsvarigheten i pungsvettsamtal och illavarslande dofter. "Vad är det konstigaste knullet du varit med om Anders?" frågar Gustav. "Jag vet inte" "Det konstigaste måste ändå ha varit när du låg med din mamma." Jag lägger in den i krysset. AAaah fin, fin, fint. Sen gnäller jag över hur jag ska kunna komma hem och vidare bastar vi. Där skymtas milfen men jag vet inte jag. Nu är det en del öl som ska drickas och jag får avsluta med ett - BLAM! // Sladjan.

Din mamma!

Den här går ut till Gusten gno på bemärkelsedagen. Biz Markie är inte bara en hjälte som var med och skapade hela hiphop-scenen, den scen som vi idag ofta refererar till som "äkta" och old-school, han är på riktigt bra fortfarande, ja jag lovar. Den mest prominenta och populära låten han släppte på 80-talet var "Just a friend", jag hoppas du förstår min vän varför jag valde just den. OBS! KURIOSA FARÖVER : Biz Markie återfinns även i Men in black 2 som beatboxande utomjording.




Spotify! : Biz Markie - Just a friend (live).

Snö X 3

El Guincho - Alegranza

Om man inte gillar Guincho på rak arm så förstår jag det. Det är inte att du ska få den där aha! känslan som räknas. Det som egentligen gäller är att du blir så förunderligt glad varje gång du lyssnar. Nr 6 på Rough Trade´s top 10 lista som PSL rekommenderade i veckan och lyssna bara på Ruby Suns version av Palmitos Park och säjj - blir du inte lycklig?


Spotify! : Palmitos Park (Version de The Ruby Suns)

Invitefest med Spotify!

Vi har fått ett gäng invites att dela ut broderligt här på Arkitekterna. Vi skall genom samråd komma på något sätt att göra just detta, en tävling kanske? Kom gärna med förslag på tävlingar eller andra roliga ting.

It's the hat.

The Crazy World of Arthur Brown

Nynnandes i köket försökte jag och Tobbe reda ut hur "Fire" lät. Båda var överens om "I am the god of hell fire and i bring you ... " Men sen blev det bara fel. Jag gick och startade den gamla Prodigy dängan men då tillrättadevisade min käre vän mig. Originalet är både psykadeliskt utmanande och lika dansvändli som den låt där samplingen användes. Och videon! Och Omslaget!
Jag säger då det.



Spotify! : The Crazy world of Arthur Brown - Fire

Louis CK

Jag satt och klickade genom klipp efter klipp. Klipp, klick, klipp, klick, klipp, klick. Gustav lagade sin wachtmeister kyckling som bara han och hans familj av någon outgrundlig anledning har receptet till. Om vi ska komma till skott så måste jag medela att Louis CK är heeelt makalös som stå-uppare. Senast jag blev så lycklig var nog när jag upptäckte Eddie Izzard eller möjligtvis Bill Bailey. Jag hittade honom på måfå i Youtube landet. Tydligen har Dane Cook, en mer överdrivet flamsig (och kristen) stå-uppare stulit en massa skämt ifrån Louis CK. När jag bara hörde några korta klipp så blev jag allt hooked. Jag och Gno tittade igenom klippen på våra mättade magar intill småtimmarna och som vi var lyckliga.

Louis CK har bland annat skapat Pootie Tang, en fantastiskt dålig film. Han är också med i X antal filmer och serier som ingen tittar på. Varför är det alltid så?

Louis CK i intervju på Conan om börskrisen och teknologiska framsteg:

De Ofrivilliga

Ruben Östlund har gjort det igen, vi har sett Gitarrmongot och förvånads över hur påverkad man blir av verklighetsberättande historier.

I sin andra långfilm "De Ofrivilliga" dissekerar Ruben Östlund den svenska mentaliteten med kirurgisk precision i fem historier med hög igenkänningsfaktor. Möt den kända skådespelerskan som på en fullsatt buss inte vågar erkänna att hon haft sönder gardinstången på toaletten, Leffe som när han fått lite under västen gör nästan vad som helst för att imponera på polarna och Sara och Linnea som poserar framför en webbkamera innan de dricker en häxa och drar ut på stan.

Eller en annan av filmens mest träffande scener som utspelas i ett lärarrum då några lärare diskuterar en av skolans bråkiga elever. En av lärarna har sett en kollega klippa till killen men ingrep inte. När diskussionen börjar övergå till kritik av elevens sjukskrivna mamma sätter läraren ned foten och tillrättavisar sina kollegor. Straffet blir att hon fryses ute.

Om du vill se den här rullen gå då till Stockholmsfilmfestival där den visas den 21/11 på Skandia, 22/11 på Grand 1 eller 24/11 på Sture 1.

Yoko! Jakamoko! Toto!

YOKO The Bird
Yoko is very artistic. She enjoys the calm serene, creative aspects of life and loves making things. Even when flying she paints patterns in the sky as she arcs overhead. Yoko is also a fantastic singer.

JAKAMOKO the Armadillo
Jakamoko is the glue that binds the three friends together. He is as solid as a rock.

TOTO - The Monkey
Totois a childish, cheeky monkey. He is the kind of character who loves company but hates to be alone. He's the joker of the pack and is very mischevous. He's always happy, always full of energy and humour.

Attberopå: ww1

I DN så har de en artikel angående första världskriget. Det är nämligen 90-års dagen för slutet på "kriget som skulle göra slut på alla andra krig". Underskrivandet gjordes i Compiègneskogen sju mil nordost om Paris och upphörandet av fientligheterna den 11 november 1918.

President Wilson signerar fredsavtalet. tv. Signor Orlando och th. så sitter Mr. D. Lloyd George och Mr. Balfour.

PS. Kolla in gårdagens inlägg på http://enlatomdagen.blogspot.com/ där vi fick gästa med ett litet inlägg.DS.

En förminnelse av sommaren...

Misilen ger en förminnelse av sommaren som en liten trång värld med massor av härliga stunder. Jag låter bilden tala för sig själv.

WW1, 2 och könsångest

Historialektion: Första världskriget, mer kul än andra och en massa tidningsdravvel. Det följande kommer egentligen bara att innehålla en massa personliga åsikter och en rejäl portion ordbajs så om du läser detta så behöver du egentligen inte fortsätta. Om du gör det så betyder det att antingen var det jättelänge sedan du borde ha gått å lagt dig, eller så är allt annat kul just nu än att jobba, plugga, städa (insert reason here). Om så, i vilket fall som helst, är fallet så finns jag där för dig genom dessa följande rader av tidsförskjutning. Förmodligen kommer du vara ännu mer deprimerad över att du inte gör det du borde när du läst klart ändå så det finns ingen som helst anledning att du borde läsa vidare. Having said that och om du nu har kommit så här långt, så vet både du och jag att vi kommer att hålla varandra i handen genom hela den långa långa texten nedan. villkoret är då att det hela inte är krävande och jag ska försöka göra mitt bästa. Here we go.

Just nu tvättar jag. Det är mycket dötid kring tvättande men ett nödvändigt ont i allas våran tillvaro. Jag dricker därför kaffe och läser den populärvetenskapliga tidningen "Populär historia" och fördriver lördagsmorgonen därefter i kunskapens tecken. Jag köpte tidningen i brist på att hitta någon annan vettig tidning på Press stop. Där finns det oändligt många tidningar men jisses vad allt ska vara nischat på hyllorna. Min hund, min häst, min papegojja, jakt och fiske, jakt, fiske, tåg, modelltåg unt so weiter, unt so weiter; ad infinitum. Det är ju så himla betryggande att ha tillgång till en massa tidningar. Jag har dem liggandes på toaletten och nu på mitt skrivbord. De ger mig möjlighet att sträcka mig och läsa så jag aldrig behöver ha tråkigt. Nu fungerar de ungefär som jättekända och långradiga viktiga böcker. Du har dem därför att du ska kunna läsa dom snarare än att i själva verket läsa dom. I detta fallet läser jag tidningen.

När man införskaffar sin tidning inträffar ofta en radda med problem. Tyvärr måste du antingen vara modefaschistas eller extremt intresserad av digitalkameror för att hitta en tidning att verkligen avnjuta. Livsstilstidningar är egentligen bara något skrivet för en åldersgrupp som vidare sen läses av en betydligt yngre: Slitz, Café och en hel hög magasin för "kvinnor" pekar mycket på just det.

Killtidningar, som bara av ordet att döma ger en hel hop av föreställningar från alla möjliga håll som ingen vettig jornalist kan välja att inte förhålla sig till på ett eller annat sätt. Föreställningar som pekar på hur skönt och galet det är att ligga med tjejer. Föreställningar som dels pekar på att det hela är lite lattjomacho häftigt och föreställningar som förklarar det hela som extremt kvinnoförnedrande, vilket det självfallet är. Det roliga i hela kråksången är att alla parter är så väl medvetna om saken, det leder till en lite humoristisk vinkling av sexualiseringen i tidningarna. I´ts all in good fun folks! Tidningar som slitz, moore och café är till för att ventliera fenomenet "ligga" och lämpar sig, i vilket fall var det så för mig, extremt bra för de som inte upplevt detta mytiska och uppenbarligen eftersträvande ting. Ingen kan ju heller erkänna att de inte har upplevt det, så det hela eskalerar till något slags sektliknande "Jag har också mött Gud i mina böner och drömmar och då sa han ..." sen är det bara å bräcka på.

Själv prenumererar jag på Amerikanska The Believer En litterär tidning som jag är tvungen att betala jättemycket för att få tag på. Jag prenumererar också på Sonic, mer och mer av den enkla anledningen att jag alltid gjort det och det blir så fint med alla kompletta ryggar i hyllan min.

Nu har jag då köpt en historiatidning. Numret rör sig kring första världskriget och ända sedan jag läste Sebastian Faulks Birdsong så har ett intresse väckts. Jag är så extremt och innerligt trött på andra världskriget. Dokumetärer, dokumentärer, böcker, böcker, böcker "nu i färg!" "Hitlers hantlangare, del 8" "utrotelsen ur ett helt nytt perspektiv!" "glöm inte alla romer och de handikappade" tjafs tjafs tjafs. När jag var hos min syster så snodde jag åt mig vad jag först trodde var samma tidning. I senaste numret av illustrerad vetenskaps "Historia" så, hör å häpna, fokuserar de på "det stora kriget" alltså första världskriget. Vad är oddsen? Någonstans, någongång måste en förläggare, redaktör, journalist, vem som helst i produktionsledet fått reda på att deras konkurrent skriver om samma sak i deras näst kommande nummer. Vad gör de då åt saken? tja, buissness as usual boys! Och det hela leder förmodligen till det som jag nu var med om. Att man tror att det är samma tidning, världens mest subtila läsknyckarknep. Jag lämnar er med några fantastiska bilder från första världskriget. Det var först meningen att använda det nydligen uppfunna färgfotot som propaganda men bilderna talar ofta för den förödelse som rådde. För övrigt läste jag i ena tidningen att 1906, när färgfotot togs fram, så var det med hjälp av potatismjöl man fick fram färgen. Autokromofotografiet utvecklades fram av bröderna Lumiére som lade en extra glasskiva på den enda man egentligen använde. Plåten var smörjd med bivax som band ett lager potatismhöl. Stärkelsekornen i mjölet hade färgats röda, grönaoch ... blå så klart! Sen blanda och därpå färgades de röda kornen av det röda ljuset i kameralinsen. Fantastiskt, fantastiskt.

En fransk soldat på väg hem efter segern 1919

Haut-Rhin. Frankrike. 16e, 1917.
En grupp franska soldater vid en skyttegrav. De franska soldaterna kallades för "Poilus" (håriga) då de inte hade tillgång till rakartiklar. Skyttegravar blev extremt viktiga i första världskriget. Något som fransoserna fick lära sig i de första månaderna av kriget.

Damon McMahon - Elizabeth Taylor

Mycket tipsande hit och dit. Men jag tror vi alla gillar att det faller ned en liten fin myslåt då och då. Bättre det än en ond bråd kall vinter ... om man får välja.











Spotify! : Damon McMahon - Elizabeth

Glasvegas

”Jag gör valet att älska Glasvegas”

Det är inte bara Fredrik Virtanens favoritband utan det har varit mycket tjat ( DN, PSL, Sonic ) om Skottska Glasvegas sedan de släppte sin första självbetitlade skiva, och överdrivet mycket har varit i positiva ordalag. "A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss)" släpps snart, en hederlig julskiva häktiskt inspelad då deras debutskiva bara släpptes för en månad sedan. Sångaren, Joe Allen har berättat att en studiotekniker började hallicunera efter 24h inspelande i studion. Det mest fantastiska med den skivan är hur de spelade in den i en kyrka i Transylvanien, märkligt, märkligt. Jag vet inte om det är dialekten men det är ivarjefall, hur man än försöker motstå det, tilltalande.

Glasvegas - Geraldine (Aucustic):



Spotify! : Glasvegas - Glasvegas