När jag gick på gymnasiet så umgicks jag mycket med en vän, en vän som jag inte känner längre idag men det är en helt annan historia. Min vän hade i vilket fall, såsom oss alla, en far. Han jobbade som översättare och skrev bland annat undertexter åt SVT. Någon gång hade han fått göra en textning av en dokumentär i så-minns-vi-arafat- anda.
Det som var lite roligt med det hela var att Arafat inte alls var död. Om vi nu också då blickar tillbaka till vår kära Astrid Lindgrens bortgång, visst var det mycket och snabbt en virvelvind av dokumentärer och minnesbilder av vår kära författare? Det är så klart inget konstigt att förbereda sådana saker och det behövs så klart ett lager redo. Om vi nu vänder oss till vår käre Ingo Johansson så gick även han ur tiden sent om fredag eftermiddag. Om vi nu då tittar på exempelvis DN och SvD, är det inte lite väl snabbt jobbat av sportkrönikörerna att få ut sina tankar om hans bortgång?
Ingos stora år var 1959 och det är ju faktiskt femtio år sedan nu. Ingo var ju lite utav en Björn Borg inom tungviktsboxning, något som äldre genarationer har en tydlig bild av. Om man nu inte vet så mycket om Ingo och hans bravader så kan jag ge mig fan på att du kan slå dig ned framför TVn ikväll och titta på en minnesbild som kanske till och med min kompis pappa har textat, kanske för flera flera år sedan när jag gick i gymnasiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar