lördag 31 januari 2009
Ingo Johansson long gone
När jag gick på gymnasiet så umgicks jag mycket med en vän, en vän som jag inte känner längre idag men det är en helt annan historia. Min vän hade i vilket fall, såsom oss alla, en far. Han jobbade som översättare och skrev bland annat undertexter åt SVT. Någon gång hade han fått göra en textning av en dokumentär i så-minns-vi-arafat- anda.
Det som var lite roligt med det hela var att Arafat inte alls var död. Om vi nu också då blickar tillbaka till vår kära Astrid Lindgrens bortgång, visst var det mycket och snabbt en virvelvind av dokumentärer och minnesbilder av vår kära författare? Det är så klart inget konstigt att förbereda sådana saker och det behövs så klart ett lager redo. Om vi nu vänder oss till vår käre Ingo Johansson så gick även han ur tiden sent om fredag eftermiddag. Om vi nu då tittar på exempelvis DN och SvD, är det inte lite väl snabbt jobbat av sportkrönikörerna att få ut sina tankar om hans bortgång?
Ingos stora år var 1959 och det är ju faktiskt femtio år sedan nu. Ingo var ju lite utav en Björn Borg inom tungviktsboxning, något som äldre genarationer har en tydlig bild av. Om man nu inte vet så mycket om Ingo och hans bravader så kan jag ge mig fan på att du kan slå dig ned framför TVn ikväll och titta på en minnesbild som kanske till och med min kompis pappa har textat, kanske för flera flera år sedan när jag gick i gymnasiet.
fredag 30 januari 2009
M.Ward - uppföljingen
När vi ändå talar om trollen, och inte nog med en PSL "musik med" så kan man lyssna på hans kommande skiva här:
Månadens outning : Tintin
I Times skrev Matthew Parris om huruvida vår älskade Tintin förhöll sig sexuellt, och det är svårt att ifrågasätta honom:
A callow, androgynous blonde-quiffed youth in funny trousers and a scarf moving into the country mansion of his best friend, a middle-aged sailor? A sweet-faced lad devoted to a fluffy white toy terrier, whose other closest pals are an inseparable couple of detectives in bowler hats, and whose only serious female friend is an opera diva...
. . . And you're telling me Tintin isn't gay?
DN har rotat fram Björn Wahlbergs liknande tankar kring samma sak på hans Asterion.se. Bland annat så framgår där hur Tintin vekligen inte är gay då han
helt enkelt [är] en präktig och kysk pojkbokshjälte.. Björn skriver också om hur avsaknaden av damer i nöd tydligen saknas då de inte är lika roliga att porträttera ssåsom män:
Halkar en man på ett bananskal är det roligt, halkar en kvinna så hjälper vi henne upp. Tydligen får man över 500.000 träffar på Tintin och gay i google så det är ingen ny historia som har kommit fram.
onsdag 28 januari 2009
The Dark Flower
I dag släpper Freddie Wadling nytt. Två skivor i ett kan man väl säga, en på svenska och en på engelska. Vi snackar briljans och vi snackar trams.
Den svenska delen har jag väl i ärlighetens namn inte gett en ordentlig chans än, men det finns också en anledning till det: den är inte så särskilt spännande. Den engelska sidan är desto roligare. Tre utmärkta Edgar Allan Poe-inspirerade kreationer som andas mystik och mörker. Christmas (med Anna Ternheim) är förmodligen årets bästa låt so far. Lägg på det ett improvisations- och sketchartat stycke på dryga tjugofyra minuter och du har The Dark Flower i sin helhet. En mycket fin samling ljud helt enkelt.
Men framförallt har skivan fått mig att återbesöka tidigare alster. Det bör även du göra, och då framförallt gamla Cortex-pärlorna The Freaks och Mayhem Troopers. Loves it! Men först: The Dark Flower
måndag 26 januari 2009
Om "konst" och extern stimulantia
Jag är inte helt säker, men jag tror att Andreas är ledsen. Att han känner sig missförstådd och trampad på av samhället i stort och alla halvdana medeljohanssons i synnerhet. Jag misstänker att Andreas vill skapa debatt. Och att han försöker göra det genom ett inlägg förklätt till fjortispoesi på den där nyhetsbloggsidan. Debatt blir det såklart, åtminstone i kommentatorsfälten. Det handlar ju ändå om knark liksom.
Hela Grammisgalanprylen med knark och poliser och löpsedlar och allt annat som hör till rockenrollen. Typ. Är det inte lite av en paketdeal? Okej, du vill vara rockstjärna och knarka, polisen kanske kommer att kolla dig ibland och tidningarna kanske kommer att snappa upp det. Sedan kan man ju tycka vad man vill om deras prioriteringar, men det kanske inte är Andreas och hans inte överdrivet klyftiga rader som ska ta den fighten.
Jag är rädd att Andreas Kleerup tycker att han är klyftig; att han har en poäng med sina lösryckta meningar om laster och framgångar. Men det har jag egentligen ingen aning om. Han har gjort en bra låt, han verkade ganska rolig på Grammisgalan och det är alltid kul med lite bångstyriga rockstars i det här landet. Kanske skippa dagboksdiktandet bara?
Eller har jag missat något? Sätter Andreas fingret på något stort och viktigt? Jag är kaffetrött och felsökande. Jag skiter ju i om Andreas är kolatorsk eller inte. Men ändå.
lördag 24 januari 2009
M.Ward
Blir mer musik såhär mot slutet av årets fjärde vecka. Den 18 Februari släpper M.Ward sitt sjätte album "Hold Tight". En given favorit är ju hans Chinese Translation men egentligen är det inte ett album som inte är tillräckligt stabild för att lyssna på rakt igenom. I väntan på det så har Pierre Hellqvist på musiktidningen Sonic gjort en resa i hans tecken i Spotify. Helt klart värt att titta in, antingen man inte har lyssnat på karln eller om man kanske redan frenetiskt gör det.
Spotify! : M.Wards vidunderliga värd by Sonics Pierre Hellqvist
fredag 23 januari 2009
Fever Ray
Karin Dreijer Andersson kör solo men det är alldeles kladdigt med The Knife känsla.
Obehagligt läskigt, men snygg video:
Fever Ray - If I Had A Heart
Spotify! : Fever Ray - Fever Ray (2009)
Obehagligt läskigt, men snygg video:
Fever Ray - If I Had A Heart
Spotify! : Fever Ray - Fever Ray (2009)
torsdag 22 januari 2009
Sherlock Holmes
Jag och Gno samtalade nydligen kring The Prestige samt The Illusionist.
Tvillingfilmer är tydligen ett välkänt faktum i hollywood och snart kommer ännu en som jag vurmar inför. Senare i år kommer Guy Richies Sherlock Holmes där inga mindre än Robert Downey Jr. spelar Mr Holmes samt Jude Law hans käre Dr. Watson. Filmen är baserad på en serietidning/bok av Lionel Wigram. Samtidigt på andra sidan av allvaret har vi av någon outgrundlig anledning ännu en film att se fram emot. Sacha Baron Cohen blir Mr. Holmes där ingen mindre än Will Ferrell står vid hans sida som Dr. Watson. Jag säger då det, än idag vet jag inte vad illusionist handlade om men det här kanske blir lättare att hålla isär.
tisdag 20 januari 2009
Medelsvensson heter Johansson: Läget i siffror
SCB:s årsbok har kommit! Av de arton "son-namn" som toppar efternamnslistan hamnar det närmast mytifierade Svensson bara på en nionde plats; medelfamiljen heter i stället Johansson. Det här är deras historia.
Lars Erik Johansson och Anna Maria Johansson är gifta. Lars är 39 år och Anna 42, men när de gifte sig för 14 år sedan var Anna 28 år och Lars 31. Märkligt kan tyckas men det hela har sin naturliga förklaring: kvinnornas medellivslängd är nämligen längre än männens samtidigt som mannen vanligen är ett eller annat år äldre än kvinnan i ett parförhållande.
Lars och Anna har 1,8 barn som avrundat uppåt ger en kille och en tjej, Simon och Emma. De är 15 och 12 år gamla och firar sina födelsedagar den 3 maj respektive den 6 april. Tillsammans bor familjen i en villa med ett taxeringsvärde på 963 000 kronor.
En vanlig vecka trycker familjemedlemmarna i sig tre hekto godis var och lika mycket bakverk, trots detta är det fortfarande bara pappa Lars som är överviktig. Han får trösta sig med att han fick välja färg på Volvon (silver; Anna ville ha en röd).
Vidare dricker Anna och Lars en liter vin i veckan och varsin sexa starksprit. Vem som bär ansvar för de tre tomma ölburkarna framgår inte. Kanske delar de. Avslutningsvis kan vi avslöja att Lars kommer att bli 79 år gammal och Anna 83 år. Följaktligen slutar deras historia omkring år 2047.
Mer inforamtion om Medeljohanssons finns på SCB:s hemsida.
Lars Erik Johansson och Anna Maria Johansson är gifta. Lars är 39 år och Anna 42, men när de gifte sig för 14 år sedan var Anna 28 år och Lars 31. Märkligt kan tyckas men det hela har sin naturliga förklaring: kvinnornas medellivslängd är nämligen längre än männens samtidigt som mannen vanligen är ett eller annat år äldre än kvinnan i ett parförhållande.
Lars och Anna har 1,8 barn som avrundat uppåt ger en kille och en tjej, Simon och Emma. De är 15 och 12 år gamla och firar sina födelsedagar den 3 maj respektive den 6 april. Tillsammans bor familjen i en villa med ett taxeringsvärde på 963 000 kronor.
En vanlig vecka trycker familjemedlemmarna i sig tre hekto godis var och lika mycket bakverk, trots detta är det fortfarande bara pappa Lars som är överviktig. Han får trösta sig med att han fick välja färg på Volvon (silver; Anna ville ha en röd).
Vidare dricker Anna och Lars en liter vin i veckan och varsin sexa starksprit. Vem som bär ansvar för de tre tomma ölburkarna framgår inte. Kanske delar de. Avslutningsvis kan vi avslöja att Lars kommer att bli 79 år gammal och Anna 83 år. Följaktligen slutar deras historia omkring år 2047.
Mer inforamtion om Medeljohanssons finns på SCB:s hemsida.
måndag 19 januari 2009
Om jag bara hade en hatt
Han luktar gammalt, lite svett kanske
morfar har alltid sådär gamla kläder på sig,
och han har hatt
men jag har ivarjefall hängslen som han ...
"Vart tar regnet vägen Morfar?"
"Det blir sjöar, vattenpölar,varmt, is och kallt och lite därimellan."
"Ja, men sen då?"
"Sen blir det regn"
"Ja, men sen då?"
"Det finns inget sen då"
"Som döden?"
"Nej, som kärleken"
Jag har nästan lika dana skor som morfar, fast hans är ju större förståss
Sen luktar han sådär gammalt och gott också
lördag 17 januari 2009
Den nya enkronan
Ty redan i den tiden, när vi lyssnade till sagorna, hörde vi mer än
en gång förtäljas den underbara sagan om ett land på
andra sidan hafvet, dit den borde begifva sig, hvilken
ville finna en vänskap, som under seklernas lopp aldrig
lärt sig att glömma, och en trohet, som under
pröfningarnas skiften aldrig lärt sig att svika.
- Johan Ludvig Runeberg
mer om enkronan på Below The Clouds
söndag 11 januari 2009
Stig Dagerman
Det är sent, sent på året som Nobelpriset delas ut. När Jean-Marie Gustave Le Clézio fick nobelpriset i litteratur så hade Stig Dagermansällskapet nån månad tidigare utnämnt den samme till Stig Dagerman priset. Bara för Clézio befinner sig i Sverige är inte den enda anledningen till att han ideligen nämner Dagerman som en stor författare och inspirationskälla till hans eget författande. När Le Clézio fick reda på att Stig Dagerman inte alls var en samtida författare som han hela tiden trott blev Le Clézio chockad av att när han var tio år gammal, en lång tid tillbaka i tiden, så tog Stig dagerman livet av sig. Om vi ska läsa något det här året så torde vi ta del av denne gigant som 22 åring i hans debut "Ormen". Så jag välkomnar alla varmt till Arkitekternas bokklubb i februari där den första boken, vilket utan mera tjat, jag allena möjligtvis blir den enda deltagande i. Nu har jag en annan bok att avsluta först men i februari längtar jag om inte annat efter en del i Ormen som jag hört ska vara fantastik, nämligen när de värnpliktiga ligger vakna och berättar historier för varandra. Summa sumarum: Ge Dagerman och hans Ormen en kvart om dagen i februari så kan vi prata om det hela över en öl sedan. Föresten, har det någonsin funnits en snyggare svensk författare än Stig Dagerman? I think not.
fredag 9 januari 2009
The Great Exhibition
Hemma, sjuk och försöker göra något vettigt av det hela. Jag tänkte berätta om något som bland annat ledde till ett svenskt internationellt erkännande.
Det hela började 1844 i en temporär byggnad Champs-Élysées, Paris. Fransoserna hade satt igång en Industriell utställning som skulle komma att leda till en av de mest erkända och internationella utställningar genom tiderna. Meningen var att pusha fram teknoligin och det progressiva jordbruket som var på tapeten i och med industrialiseringen. Vipps, poppade det självfallet upp kopior av utställningen runt om i världen. Vi ska börja i industrialiseringens epicentrum med utställningen i London, en av de mest erkända utställningarna historiskt sett.
Great Exhibition of the Works of Industry of all Nations
Året var 1851, vi befinner oss i London och inne i kristallpalatset befinner sig Fredrika Bremer. Hon kan tala om för oss hur den nordiska representationen egentligen såg ut på utställningen. en utställning som Älvsjömässan bara kan drömma sig till. Efter att ha besökt den svenska flygeln, kunde Bremer meddela att:
"tillresta svenskar förskräcktes och skämdes svårliga och höll sig i galleriet så långt som möjligt från den svenska avdelningen, på det att ingen måtte där kalla på dem och fråga: - Är detta allt som ni har att visa?"
För att förstärka vikten av denna utställning kan man titta på hur Kristallpalatset var nogrannt indelat. Som ni ser hade Sverige en liten liten avdelning brevid en av USAs långt ned t.h. Efter utställningen plockades kristallpalatset ned och eftersom det var så populärt så flyttades det till Sydenham. Strävan att i utställningsmontrarna ha en nationell identitet blev efter London 1851 ett ytterst viktigt inslag i varje internationell utställning. Även om det inte var en framgång för Sverige så var utställningen ett viktigt startskott, för hela världen. Nu förflyttar vi oss 88 år fram i tiden istället.
1939-40 New York World's Fair
Två gånger har vi fått möta utställningen i just New York, denna vilket är den första gången kom att bli av stor vikt för Sverige. Den 30 April 1939, på en väldigt varm söndag hade världsutställningen i New York sin invigning. Till skillnad från 1851 års utställning var det nu ett annat tema som gällde, i New York World's Fair broschyren kunde man läsa: "The eyes of the Fair are on the future". För sverige skulle det komma att betyda något alldeles speciellt. I en en minuter lång inspelning från utställningen kan vi bekanta oss med folket och platsen lite närmre:
I all den här flärden, någonstans i "Food Zone" mellan Frankrikes och Italiens avdelning kunde vi nog finna Sveriges bidrag. I Norge kallas det koldtbord och i Danmark heter det kolde bord och någon annanstans än i Sverige kan vi nog inte hitta uttrycket smörgås. Därför blev det nog så att smörgåsborden kom att bli ett internationellt ord och allt tack vare utställningen. visste ni förresten att gås, andra delen i smörgås betyder kärnat smör vilket flyter i skummadmjölk och därmed liknar en fet gås på en liten sjö. För övrigt har vi smörgåsbordet att tacka för "The swedish meatball" vilket var, och än idag är en viktig del av smörgåsbordet.
Det hela började 1844 i en temporär byggnad Champs-Élysées, Paris. Fransoserna hade satt igång en Industriell utställning som skulle komma att leda till en av de mest erkända och internationella utställningar genom tiderna. Meningen var att pusha fram teknoligin och det progressiva jordbruket som var på tapeten i och med industrialiseringen. Vipps, poppade det självfallet upp kopior av utställningen runt om i världen. Vi ska börja i industrialiseringens epicentrum med utställningen i London, en av de mest erkända utställningarna historiskt sett.
Great Exhibition of the Works of Industry of all Nations
Året var 1851, vi befinner oss i London och inne i kristallpalatset befinner sig Fredrika Bremer. Hon kan tala om för oss hur den nordiska representationen egentligen såg ut på utställningen. en utställning som Älvsjömässan bara kan drömma sig till. Efter att ha besökt den svenska flygeln, kunde Bremer meddela att:
"tillresta svenskar förskräcktes och skämdes svårliga och höll sig i galleriet så långt som möjligt från den svenska avdelningen, på det att ingen måtte där kalla på dem och fråga: - Är detta allt som ni har att visa?"
För att förstärka vikten av denna utställning kan man titta på hur Kristallpalatset var nogrannt indelat. Som ni ser hade Sverige en liten liten avdelning brevid en av USAs långt ned t.h. Efter utställningen plockades kristallpalatset ned och eftersom det var så populärt så flyttades det till Sydenham. Strävan att i utställningsmontrarna ha en nationell identitet blev efter London 1851 ett ytterst viktigt inslag i varje internationell utställning. Även om det inte var en framgång för Sverige så var utställningen ett viktigt startskott, för hela världen. Nu förflyttar vi oss 88 år fram i tiden istället.
1939-40 New York World's Fair
Två gånger har vi fått möta utställningen i just New York, denna vilket är den första gången kom att bli av stor vikt för Sverige. Den 30 April 1939, på en väldigt varm söndag hade världsutställningen i New York sin invigning. Till skillnad från 1851 års utställning var det nu ett annat tema som gällde, i New York World's Fair broschyren kunde man läsa: "The eyes of the Fair are on the future". För sverige skulle det komma att betyda något alldeles speciellt. I en en minuter lång inspelning från utställningen kan vi bekanta oss med folket och platsen lite närmre:
I all den här flärden, någonstans i "Food Zone" mellan Frankrikes och Italiens avdelning kunde vi nog finna Sveriges bidrag. I Norge kallas det koldtbord och i Danmark heter det kolde bord och någon annanstans än i Sverige kan vi nog inte hitta uttrycket smörgås. Därför blev det nog så att smörgåsborden kom att bli ett internationellt ord och allt tack vare utställningen. visste ni förresten att gås, andra delen i smörgås betyder kärnat smör vilket flyter i skummadmjölk och därmed liknar en fet gås på en liten sjö. För övrigt har vi smörgåsbordet att tacka för "The swedish meatball" vilket var, och än idag är en viktig del av smörgåsbordet.
torsdag 8 januari 2009
onsdag 7 januari 2009
Promoe spottar ny skit!
Nu när det nya året har tagit vid vill Looptrooprockers med flera tacka för 2008 och passa på att bjuda på något nytt å frääscht! Promoe har tidigare sagt att han tänkt släppa ett engelskt solo album på nätet i slutet av 2008 men han har istället valt att lägga mer krut på att få klart hans första helsvenska solo album som beräknas komma under våren. För att kompensera så har han valt att släppa en ny låt från det engelska albumet varje månad istället och här kommer den första låten "New Day" vilket Astma and Rocwell har producerat.
Dessutom kommer Embee släppa nya grejer under året, det går rykten om en efterföljare till hans första solo album "Tellings From Solitaria" och utöver det kanske det även kommer ett till album...
Sköna bananer blir det iaf!
fredag 2 januari 2009
Prince FTW!
Det hela har gnagt på mitt samvete. Det räcker inte att ge Prince så lite utrymme, han behöver en nogrann och genomarbetad hyllning. Därför satte jag ihop en liten best of enligt Arkitekterna. För att göra det hela extra unikt blev det inte top 10 utan 12 och närhelst ni behöver honom så finns han här inom räckhåll. Men om man känner lite såsom jag ibland känner, att njae, jag ska nog göra det hela på mitt egna sätt, jag ska lyssna på ett redigt album från artisten i fråga, du litar inte på andra mänskor och deras "musiksmak". Om så är fallet och man ska lyssna på ett album så är nog det nog hans självbetitlade album från 1979 som gäller. Albumet släpptes innan Dirty Mind med vilket hans kultskara av fans började följa honom. Prince var mer eller mindre tvungen att sälja en hel del med denna skiva då han med sin debut For you gick rejält över budgeten. Utan denna skiva så skulle vi förmodligen inte heller få ta del av Chapelles´fantastiska I´m rick james bitch sketcher då Prince var förband till Rick James för att promota skivan. Inte nog med det! Då skulle nämligen inte heller folk göra såsom Dave Chapelle berättar i sin senaste stand up show från San Franscisco:
Så mycket glädje har vi alltså att få ut av Prince självbetitlade album och förhoppningsvis kan vi även komma att uppskatta honom än mer med vår egna lilla Prince lista här på Arkitekterna - enjoy!
Spotify! : Prince - Prince
Spotify! : Prince! by Arkitekterna
Så mycket glädje har vi alltså att få ut av Prince självbetitlade album och förhoppningsvis kan vi även komma att uppskatta honom än mer med vår egna lilla Prince lista här på Arkitekterna - enjoy!
Spotify! : Prince - Prince
Spotify! : Prince! by Arkitekterna
Prince
Äntligen! Eller jag hoppas att det blir på just det sätter som jag vill. Ideligen spökar hans Jehovas vittnen pryl och de senaste albumen gav egentligen bara en skön hit. Kan vi inte bara få lite gammal hederlig Prince nu?
Spotify! : Sign 'O' The Times
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)