Double the action...

Hierarkin i tennisvärlden är pinsamt tydlig: herrar före damer, singel före dubbel. Inget ovanligt i den logiken, bara pinsamt. Särskilt som damer ofta (om än inte riktigt med dagens line-up) bjuder på minst lika intressanta bolldueller som herrarna. För att inte tala om dubbeln. Den saknar visserligen de riktigt episka inslag som en singelmatch kan bjuda på, men dubbeln har andra kvaliteter och bjuder oftare på publikfriande nätdueller och överraskande spelvändningar än singeln. Dessutom ger samspelet en extra dimension.


Den mixade dubbeln är den enda professionella tennisplattform där man ställs mot kvinna vilket ger spelet en extra intressant karaktär. Mina rötter representerades i år av svensk-australiska paret Lindstedt/Stubbs, som tyvärr nyss åkte på stryk. Rätt åt dem, förresten, de såg sura ut hela tiden.

Redan nämnde Andy Murrays bror, Jamie, spelar i princip bara dubbel och vann den mixade i Wimbledon för två år sedan. Sedan dess har han haft det tuffare och med nya partnern Liezel Huber blir det svårt att upprepa den bedriften. Men vem vet, familjen Murray kan ta hem dubbla titlar i år. Värt att notera är naturligtvis att Jamie och jag har gått i samma skola och, framför allt, att jag aldrig har förlorat en tävlingsmatch i dubbel på The Leys gräs. Även om jag bara fick chansen att spela en turnering kan jag inte låta bli att undra om detsamma gäller honom?