Vostok

Igår satt jag med min andra staropramen, läsandes Esquire, i väntan på att få stiga på planet till München. Tydligen är Lake Vostok en slags helig gral, den enda platsen med ett ekosystem som fortfarande är oskuld och ej impregnerat av människan. 25 miljoner år gamla hemligheter började granskas av Ryssarna för trettio år sedan. Ett redigt borrande som berättade om hur atmosfären såg ut och varje steg närmre färskvattnet var ett steg mot att hitta livsformer som vi aldrig har sett innan. Liknande livsformer som NASA vill hitta på Jupiters måne Europa. Tillsammans med den närbelägna s.k södra köldpolen är Vostokstationen jordens kallaste plats där kontinuerliga observationer görs. 1998 hade ryssarna kommit ned tre kilometer, några hundra meter från undervattens sjön. Då stannade de. Vetenskapsmän hade höjt sina röster, vad fanns egentligen där under? Och vad skulle hända om de borrade igenom? Ryssarna visste att om de borrade hela vägen ned så skulle deras borrar förstöra fynden och det enorma trycket som skulle skapats skulle resultera i en enorm geyser. Nu tio år senare fortsätter Ryssarna ändå, de tycker det är värt det. Säg mig, är inte det här början på en extremt bra sci-fi rulle? Vänta nu här! Det känns som jag redan har sett den.