Fortsatta turer i München

Det finns bra samt dåliga saker med München. Några av de positivare sakerna är att det är billigt: öl och sprit kostar mindre här på krogen än vad det praktiskt taget gör på systemet hemma. Det finns också mycket kultur här, exempelvis har de en Kandinsky utställning som pågår här nu. Kandinsky, en ryss som var den abstrakta konstens skapare och har bland annat gjort verk som ni säkert känner igen, "Yellow, Red, Blue," "Improvisation 7," "Composition VIII," och "Contrasting Sounds." är bara några. Det är i vilket fall en unik turné som stannar här i München, Inte för att jag kommer att titta på den men det medger t.om. DN. Under veckan har vi vandrat en del i stan och det är någon slags Fasching här, folk klär ut sig halvhjärtat och dricker sprit. Jag tror vi var inne i stan vid elva-tiden i måndags och spritstånden, ölstånden samt würststånden var up and runnin. Det var någon slags show där halvklädda 30-åriga "tjejer" stod och viftade med armarna, en man med kamoflagefärg i ansiktet sålde konfetti på påse och många andra hade någon peruk på sig. Jag och Madde stod och tittade på förfallet sen gick vi till Starbucks och drack kaffe.

Två gånger har jag varit på bio också, de har faktiskt en hel-engelsk sådan här. Tyvärr är det ju mest tyskar som går på den. Inte för att jag har något emot tyskar men de som är där de gånger jag är där verkar inte ha alla indianer i kanoten. När vi var å såg "Hes just not that into you" (ja det är en chick-flick) så börjar hela upplevelsen ganska bessynerligt. En liten flicka sitter och bygger sandslott, en pojke går fram till henne och du förstår ganska snabbt att något dumt kommer hända den naiva lilla flickan med de stora blåa ögonen. Visst blir det så, pojken säger att hon är sämre än "poo" och hon börjar gråta, går till mamma berättar stötvist genom gråten om vad som har hänt. Mamman berättar då får den lilla flickan det som skall bli grunden till hela filmen. Först förklarar en berättarröst att "här är början till varför vi aldrig förstår när en kille verkligen är into you" sen förklarar mamman för den lilla flickan att den dumma pojken sa så bara för att "he likes you". Ok, fine hinner man tänka när man då sitter i sin stol och ser detta, när plötsligt hela salongen brister ut i en rejäl skrattsalva. Jag fattar ingenting, missade jag något? Är alla fulla utom jag? Bakom Maria sitter det också en snubbe som under hela filmen ideligen uttrycker "öh-o!". Vad det än är för något och hur obetydligt det än verkar vara så måste han med detta ljud påpeka att nu kommer det allt hända något. Den andra gången när vi var på nattabio och såg Milk, var det mest hur de alla skrattade på märkliga och inte alls roliga platser som störde. Vid sådana tillfällen kan man önska sig bort till laserpekande ungdomar och översättande föräldrar på svenska biografer, de tröttnar ivarjefall förr eller senare. Men om man summerar det hela med att man får köpa och dricka öl för tjugofem spänn på biografen så är det svårt att vara sådär irriterad i slutändan.


Liksom många byggnader har också tunnelbanan den där härliga DDR-känslan. Den invigdes 1971 och verkar helt enkelt ha fastnat där. Vid denna utgång satte tyvärr fasching firandet stopp för oss. Ett hinder var kanske att vi var ute först efter ett, men det ska inte vara något problem när klubbarna har öppet till åtta på morgonen. Problemet var snarare att vi ville sitta på en bar innan och tja, är alla lediga så är det för sent helt enkelt.

Det finns en trio, de kallas PONY-gänget, jag vet tyvärr inte varför men de har pärlplattesmycken som Maria har gjort, där det står det . De går alla i samma klass som Madde och de hänger helg ut och in på "La Liga". Maria som madde bor med har under helgtiderna kunnat dimpa hem runt soluppgång var dag. Vi splittade under vår utgång tillsammansupp oss och de som drog till "La Liga" fick en helkväll, vi andra som verkligen ville ha en öl på en bar trängdes och drack för att sedan köra en donk och åka hem. Ja, det finns bra och dåliga saker med München men ett sexpack med halvlitersöl för en sisådär fyrtio spänn slår aldrig fel.