Department of eagles - In ear park

Förhoppningsvis ska Tobbe AKA Tjuven ganska snart börja droppa saker här. Ni känner honom ifrån Randig. Häromdagen så skickade han mig en fantastisk låt och då måste jag ju dela med mig till eder alla. Så behagligt välputsat och fint med välarrade och vackert ljudande körer. MMMmmm..


Spotify! : Department of eagles - In ear park

Pussypalace och helikopterswisch

Saptenslogg 7/8 - 2008

Etc. Etc ... OK dag två. Detta är saptensloggen. En äldre dam ber om ursäkt. Någon andas ut en viskning; "MILF" men jag ver inte om jag håller med. I.F. eller IF har det också samtalats om. Nej, nu så gör vi så här, vi tar inte de hele på en gång. Igår låg världen för våra fötter. Jag vet inte om ni minns men framtiden såg klar, ljus, varm och drucken ut. Jag måste här med förkunna att blott endast en av dessa ting infriades. Jag vet inte om jag egentligen behöver säga vad det var. Vi kan säga som så, nån gång under kvällen så kysste Gustav en stövel nynnandes till Onkel Konkels "Smek mig guran". Ja, det hela filmades och det var vackert. Jag själv? Nej, nej, det enda jag, Sladjan the seppspojke kan erkänna är att jag förmodligen trodde jag såg ett UFO. Nej men ni förstår, det kunde likväl ha varit så. Vi såg nämligen en helikopter landa, vädigt dramatiskt och spännande. Det var dock inte så spännande som vi då kände i det "Nuet" som jag här, ärligt kan beskriva i dess rätta fyllemirakelnyans. Jag trodde förståss inte att det var ett UFO, så klart.

Vi var på väg till Pussy Palace, ja, för det är uppenbarligen vad krogen på Finnhamn i Stockholms skärgård är. det är något som AJ ideligen påpekade ivarjefall. Förra året när vi var där så fick ingen direkt ligga. Nått år innan var inte saken bättre men någon fick ligga indirekt. Tja, Bran blev ju med tjej och G-son fick sin Maja. Här bör kanske ett smärre instick göras: Ingen fick direkt ligga nu heller. Förmodligen var det för att de hade stängt tidigt då det inte fanns några gäster och för att göra en lång historia kort så såg vi en jävla ambulanshelikopter landa i sommarmörkret.

"Nu är seglet en slappfitta" menar Limpan på en ytterst seriöst och okomisk, rak maner. "Jag tror att det kan vara Anders mamma Elisabeth där framme, en slappfitta är en slappfitta, är en slappfitta som jag brukar säga" säger Sebastian i en lite för upprymd ton. Lite kul är det förståss men i misilen Lisa gäller det att lägga manken till om en snuskigt framtonande replik bör anses vara rolig. Om en vietnamjenkarveteran har varit med om ond, bråd död, napalm och jungler, jungler, jungler så har en sjäförare på segelbåten Lisa varit med om motsvarigheten i pungsvettsamtal och illavarslande dofter. "Vad är det konstigaste knullet du varit med om Anders?" frågar Gustav. "Jag vet inte" "Det konstigaste måste ändå ha varit när du låg med din mamma." Jag lägger in den i krysset. AAaah fin, fin, fint. Sen gnäller jag över hur jag ska kunna komma hem och vidare bastar vi. Där skymtas milfen men jag vet inte jag. Nu är det en del öl som ska drickas och jag får avsluta med ett - BLAM! // Sladjan.

Din mamma!

Den här går ut till Gusten gno på bemärkelsedagen. Biz Markie är inte bara en hjälte som var med och skapade hela hiphop-scenen, den scen som vi idag ofta refererar till som "äkta" och old-school, han är på riktigt bra fortfarande, ja jag lovar. Den mest prominenta och populära låten han släppte på 80-talet var "Just a friend", jag hoppas du förstår min vän varför jag valde just den. OBS! KURIOSA FARÖVER : Biz Markie återfinns även i Men in black 2 som beatboxande utomjording.




Spotify! : Biz Markie - Just a friend (live).

Snö X 3

El Guincho - Alegranza

Om man inte gillar Guincho på rak arm så förstår jag det. Det är inte att du ska få den där aha! känslan som räknas. Det som egentligen gäller är att du blir så förunderligt glad varje gång du lyssnar. Nr 6 på Rough Trade´s top 10 lista som PSL rekommenderade i veckan och lyssna bara på Ruby Suns version av Palmitos Park och säjj - blir du inte lycklig?


Spotify! : Palmitos Park (Version de The Ruby Suns)

Invitefest med Spotify!

Vi har fått ett gäng invites att dela ut broderligt här på Arkitekterna. Vi skall genom samråd komma på något sätt att göra just detta, en tävling kanske? Kom gärna med förslag på tävlingar eller andra roliga ting.

It's the hat.

The Crazy World of Arthur Brown

Nynnandes i köket försökte jag och Tobbe reda ut hur "Fire" lät. Båda var överens om "I am the god of hell fire and i bring you ... " Men sen blev det bara fel. Jag gick och startade den gamla Prodigy dängan men då tillrättadevisade min käre vän mig. Originalet är både psykadeliskt utmanande och lika dansvändli som den låt där samplingen användes. Och videon! Och Omslaget!
Jag säger då det.



Spotify! : The Crazy world of Arthur Brown - Fire

Louis CK

Jag satt och klickade genom klipp efter klipp. Klipp, klick, klipp, klick, klipp, klick. Gustav lagade sin wachtmeister kyckling som bara han och hans familj av någon outgrundlig anledning har receptet till. Om vi ska komma till skott så måste jag medela att Louis CK är heeelt makalös som stå-uppare. Senast jag blev så lycklig var nog när jag upptäckte Eddie Izzard eller möjligtvis Bill Bailey. Jag hittade honom på måfå i Youtube landet. Tydligen har Dane Cook, en mer överdrivet flamsig (och kristen) stå-uppare stulit en massa skämt ifrån Louis CK. När jag bara hörde några korta klipp så blev jag allt hooked. Jag och Gno tittade igenom klippen på våra mättade magar intill småtimmarna och som vi var lyckliga.

Louis CK har bland annat skapat Pootie Tang, en fantastiskt dålig film. Han är också med i X antal filmer och serier som ingen tittar på. Varför är det alltid så?

Louis CK i intervju på Conan om börskrisen och teknologiska framsteg:

De Ofrivilliga

Ruben Östlund har gjort det igen, vi har sett Gitarrmongot och förvånads över hur påverkad man blir av verklighetsberättande historier.

I sin andra långfilm "De Ofrivilliga" dissekerar Ruben Östlund den svenska mentaliteten med kirurgisk precision i fem historier med hög igenkänningsfaktor. Möt den kända skådespelerskan som på en fullsatt buss inte vågar erkänna att hon haft sönder gardinstången på toaletten, Leffe som när han fått lite under västen gör nästan vad som helst för att imponera på polarna och Sara och Linnea som poserar framför en webbkamera innan de dricker en häxa och drar ut på stan.

Eller en annan av filmens mest träffande scener som utspelas i ett lärarrum då några lärare diskuterar en av skolans bråkiga elever. En av lärarna har sett en kollega klippa till killen men ingrep inte. När diskussionen börjar övergå till kritik av elevens sjukskrivna mamma sätter läraren ned foten och tillrättavisar sina kollegor. Straffet blir att hon fryses ute.

Om du vill se den här rullen gå då till Stockholmsfilmfestival där den visas den 21/11 på Skandia, 22/11 på Grand 1 eller 24/11 på Sture 1.

Yoko! Jakamoko! Toto!

YOKO The Bird
Yoko is very artistic. She enjoys the calm serene, creative aspects of life and loves making things. Even when flying she paints patterns in the sky as she arcs overhead. Yoko is also a fantastic singer.

JAKAMOKO the Armadillo
Jakamoko is the glue that binds the three friends together. He is as solid as a rock.

TOTO - The Monkey
Totois a childish, cheeky monkey. He is the kind of character who loves company but hates to be alone. He's the joker of the pack and is very mischevous. He's always happy, always full of energy and humour.

Attberopå: ww1

I DN så har de en artikel angående första världskriget. Det är nämligen 90-års dagen för slutet på "kriget som skulle göra slut på alla andra krig". Underskrivandet gjordes i Compiègneskogen sju mil nordost om Paris och upphörandet av fientligheterna den 11 november 1918.

President Wilson signerar fredsavtalet. tv. Signor Orlando och th. så sitter Mr. D. Lloyd George och Mr. Balfour.

PS. Kolla in gårdagens inlägg på http://enlatomdagen.blogspot.com/ där vi fick gästa med ett litet inlägg.DS.

En förminnelse av sommaren...

Misilen ger en förminnelse av sommaren som en liten trång värld med massor av härliga stunder. Jag låter bilden tala för sig själv.

WW1, 2 och könsångest

Historialektion: Första världskriget, mer kul än andra och en massa tidningsdravvel. Det följande kommer egentligen bara att innehålla en massa personliga åsikter och en rejäl portion ordbajs så om du läser detta så behöver du egentligen inte fortsätta. Om du gör det så betyder det att antingen var det jättelänge sedan du borde ha gått å lagt dig, eller så är allt annat kul just nu än att jobba, plugga, städa (insert reason here). Om så, i vilket fall som helst, är fallet så finns jag där för dig genom dessa följande rader av tidsförskjutning. Förmodligen kommer du vara ännu mer deprimerad över att du inte gör det du borde när du läst klart ändå så det finns ingen som helst anledning att du borde läsa vidare. Having said that och om du nu har kommit så här långt, så vet både du och jag att vi kommer att hålla varandra i handen genom hela den långa långa texten nedan. villkoret är då att det hela inte är krävande och jag ska försöka göra mitt bästa. Here we go.

Just nu tvättar jag. Det är mycket dötid kring tvättande men ett nödvändigt ont i allas våran tillvaro. Jag dricker därför kaffe och läser den populärvetenskapliga tidningen "Populär historia" och fördriver lördagsmorgonen därefter i kunskapens tecken. Jag köpte tidningen i brist på att hitta någon annan vettig tidning på Press stop. Där finns det oändligt många tidningar men jisses vad allt ska vara nischat på hyllorna. Min hund, min häst, min papegojja, jakt och fiske, jakt, fiske, tåg, modelltåg unt so weiter, unt so weiter; ad infinitum. Det är ju så himla betryggande att ha tillgång till en massa tidningar. Jag har dem liggandes på toaletten och nu på mitt skrivbord. De ger mig möjlighet att sträcka mig och läsa så jag aldrig behöver ha tråkigt. Nu fungerar de ungefär som jättekända och långradiga viktiga böcker. Du har dem därför att du ska kunna läsa dom snarare än att i själva verket läsa dom. I detta fallet läser jag tidningen.

När man införskaffar sin tidning inträffar ofta en radda med problem. Tyvärr måste du antingen vara modefaschistas eller extremt intresserad av digitalkameror för att hitta en tidning att verkligen avnjuta. Livsstilstidningar är egentligen bara något skrivet för en åldersgrupp som vidare sen läses av en betydligt yngre: Slitz, Café och en hel hög magasin för "kvinnor" pekar mycket på just det.

Killtidningar, som bara av ordet att döma ger en hel hop av föreställningar från alla möjliga håll som ingen vettig jornalist kan välja att inte förhålla sig till på ett eller annat sätt. Föreställningar som pekar på hur skönt och galet det är att ligga med tjejer. Föreställningar som dels pekar på att det hela är lite lattjomacho häftigt och föreställningar som förklarar det hela som extremt kvinnoförnedrande, vilket det självfallet är. Det roliga i hela kråksången är att alla parter är så väl medvetna om saken, det leder till en lite humoristisk vinkling av sexualiseringen i tidningarna. I´ts all in good fun folks! Tidningar som slitz, moore och café är till för att ventliera fenomenet "ligga" och lämpar sig, i vilket fall var det så för mig, extremt bra för de som inte upplevt detta mytiska och uppenbarligen eftersträvande ting. Ingen kan ju heller erkänna att de inte har upplevt det, så det hela eskalerar till något slags sektliknande "Jag har också mött Gud i mina böner och drömmar och då sa han ..." sen är det bara å bräcka på.

Själv prenumererar jag på Amerikanska The Believer En litterär tidning som jag är tvungen att betala jättemycket för att få tag på. Jag prenumererar också på Sonic, mer och mer av den enkla anledningen att jag alltid gjort det och det blir så fint med alla kompletta ryggar i hyllan min.

Nu har jag då köpt en historiatidning. Numret rör sig kring första världskriget och ända sedan jag läste Sebastian Faulks Birdsong så har ett intresse väckts. Jag är så extremt och innerligt trött på andra världskriget. Dokumetärer, dokumentärer, böcker, böcker, böcker "nu i färg!" "Hitlers hantlangare, del 8" "utrotelsen ur ett helt nytt perspektiv!" "glöm inte alla romer och de handikappade" tjafs tjafs tjafs. När jag var hos min syster så snodde jag åt mig vad jag först trodde var samma tidning. I senaste numret av illustrerad vetenskaps "Historia" så, hör å häpna, fokuserar de på "det stora kriget" alltså första världskriget. Vad är oddsen? Någonstans, någongång måste en förläggare, redaktör, journalist, vem som helst i produktionsledet fått reda på att deras konkurrent skriver om samma sak i deras näst kommande nummer. Vad gör de då åt saken? tja, buissness as usual boys! Och det hela leder förmodligen till det som jag nu var med om. Att man tror att det är samma tidning, världens mest subtila läsknyckarknep. Jag lämnar er med några fantastiska bilder från första världskriget. Det var först meningen att använda det nydligen uppfunna färgfotot som propaganda men bilderna talar ofta för den förödelse som rådde. För övrigt läste jag i ena tidningen att 1906, när färgfotot togs fram, så var det med hjälp av potatismjöl man fick fram färgen. Autokromofotografiet utvecklades fram av bröderna Lumiére som lade en extra glasskiva på den enda man egentligen använde. Plåten var smörjd med bivax som band ett lager potatismhöl. Stärkelsekornen i mjölet hade färgats röda, grönaoch ... blå så klart! Sen blanda och därpå färgades de röda kornen av det röda ljuset i kameralinsen. Fantastiskt, fantastiskt.

En fransk soldat på väg hem efter segern 1919

Haut-Rhin. Frankrike. 16e, 1917.
En grupp franska soldater vid en skyttegrav. De franska soldaterna kallades för "Poilus" (håriga) då de inte hade tillgång till rakartiklar. Skyttegravar blev extremt viktiga i första världskriget. Något som fransoserna fick lära sig i de första månaderna av kriget.

Damon McMahon - Elizabeth Taylor

Mycket tipsande hit och dit. Men jag tror vi alla gillar att det faller ned en liten fin myslåt då och då. Bättre det än en ond bråd kall vinter ... om man får välja.











Spotify! : Damon McMahon - Elizabeth

Glasvegas

”Jag gör valet att älska Glasvegas”

Det är inte bara Fredrik Virtanens favoritband utan det har varit mycket tjat ( DN, PSL, Sonic ) om Skottska Glasvegas sedan de släppte sin första självbetitlade skiva, och överdrivet mycket har varit i positiva ordalag. "A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss)" släpps snart, en hederlig julskiva häktiskt inspelad då deras debutskiva bara släpptes för en månad sedan. Sångaren, Joe Allen har berättat att en studiotekniker började hallicunera efter 24h inspelande i studion. Det mest fantastiska med den skivan är hur de spelade in den i en kyrka i Transylvanien, märkligt, märkligt. Jag vet inte om det är dialekten men det är ivarjefall, hur man än försöker motstå det, tilltalande.

Glasvegas - Geraldine (Aucustic):



Spotify! : Glasvegas - Glasvegas

Helgens tips: Chris Bathgate

Om man inte tycker det låter fint så får man inte vara min kompis längre.

Chris Bathgate - Serpentine



Spotify! : Chris Bathgate - A cork tale wake nytt! (smart för alla som är med på Spotifytåget, bara å klick å åk)

Be a N****r Too

"Not mad cuz Eminem said nigger, cuz he my nigger"

När Nas släppte sitt senaste album var han tvungen att döpa det till "Untitled". Ett album vilket jag så länge längtat efter att han ska göra, ett vettigt album där han är utomordentligt ärligt arg och när det väl händer så får han då inte döpa det till vad han vill. Andra delen av låten finns med på albumet men denna uteblev, av många möjligtvis förklarliga själ blev skivbolag, agenter och annat väldigt oroliga.

Be a N****r Too:



Spotify! : Nas - Untitled Nytt! (för alla som är med på Spotifytåget, bara å klicka.)

Jonathan Harris exemplariska samlande av berättelser.

Det var länge sedan vi körde en TED talks. Det finns så otroligt många och häpnadsväckande saker att finna där. Ofta när jag inte riktigt orkar sitta och äta i köket, så sätter jag mig lugnt och sansad framför datorn och chansar på att någon av de tal som finns samlade där skall vara något för mig. Jonathan Harris är allt just vad som passar fint till min måltid. I de berättelser som han då samlar är det inte själva narrativet, berättelsens röda tråd som är av vikt. Jonathan Harris arbetar med att samla på verkligheten. En verklighet som är otroligt svår att skriva ned på ett papper eller bara rikta en filmkamera mot. De olika saker han har tagit fram för sitt insamlande är ibland snudd på genialiska, ett steg mot något oändligt där du själv blir den som väljer vad som är rätt pusselbitar för att skapa just din historia.

Håll ut till hans sista projekt och säg mig om det inte är svårt att låta bli att darra på läppen. Inte för att det är sorgligt nödvändigtvis men för att det är så extremt ärligt. Lyssna bara på den lilla snutt av intervjun som han gör via band, hur extremt intresserad och ödmjuk han tar sig till när han frågar.

Länk

Ladda ned: (.mp4)