Det tog Jean-François Gravelet 20 minuter, den 20 Juni 1839, att gå på lina över niagarafallen, en resa som han skulle komma att göra åtta gånger i sitt liv. "The Great Blondin" hade 25 000 åskådare när han gick från den amerikanska sidan till den kanadensiska. Halvägs fram, till åskådarnas oro, satte han sig först ned och lade sig sedan på repet där han lät sin balanspåle vila vackert på hans bröst. Han reste sig sedan och fortsatte sin färd och avslutade med en chockerande bakåtvolt.
Nästa gång han skulle passera över Niagarafallen på sin lina gjorde han det med en skottkärra med en spis i. En bit ut lagade han vidare till en omelett som han lyckades skicka ned till passagerare på båten "Maid of the mist". Vidare gick han över i en säck och en gång hade han med en stol som han ställde sig på. Vad han egentligen blev mest känd för är att ha burit Harry Colcord på sin rygg, en man som bara vägde 2 kilo mindre än honom. Om man tänker på att han gick på lina, utan säkerhetssnören och det var en sisådär 1000 meter att gå, så kan man kanske förstå hur extraordinärt det egentligen var.
Det här med våghalsighet rörande niagarafallen tog vid 1829 då Sam Patch var den förste som störtade ned för Niagarafallen i en tunna. Ett stunt som vi idag nog mest känner igen när det gäller galenheter. Den 13 November 1839 påfanns Patchs frusna kropp i floden Genesee River efter ett misslyckat hopp. Stephen Peer var en annan som dog i våghalsigheter efter att ha försökt göra en oplanerad Great Blondino över niagara mitt i natten, (spekuleras det) full. Aaah good times.(ref.)
1 kommentar:
nuts!
Skicka en kommentar