torsdag 6 mars 2008

Stockholms tunnelbanas undre värld

En ung kvinna var på väg hem från krogen. Kvinnan hörde ett tåg komma så hon skyndade sig ombord. Kvinnan såg sig omkring. Passagerarna såg lite konstiga och bleka ut, men hon tänkte inte mer på det utan satte sig ner. Tåget närmade sig T-centralen. Kvinnan reste sig och gick fram till dörren men tåget bromsade inte utan fortsatte åka. Hon fick panik och drog i nödbromsen, men inget hände. Det här är inget vanligt tåg tänkte hon samtidigt som hon tog en närmare titt på passgerarna. Efter ett bra tag stannade tåget och alla klev av. Kvinnan klev också av. Kymlinge läste hon på en skylt. De andra gick mot utgången. Hon följde efter de, men när hon kom upp för trappan så såg hon till sin förskräckelse att dörren var igenmurad. Kvinnan hittades en vecka senare i Ursviks skogar. Hon hade tappat talförmågan och blev aldrig sig själv igen.

Kvinnan har pekat ut på karta vart hon tros ha stannat med tunnelbanan och det skrämmande är att där faktiskt finns en halvfärdig tunnelbanestation som byggdes på 70-talet men aldrig togs i bruk. Kymlinge är en ej färdigbyggd station i Stockholms tunnelbana inom Sundbybergs kommun. Den ligger mellan Hallonbergen och Kista på Blå linjens Akallagren, i skogsområdet Kymlinge med utsikt över Igelbäckens dalgång.
När norra Järvabanan byggdes i slutet av 1970-talet fanns det planer på att bygga en stadsdel söder om Kista. Stadsdelen skulle huvudsakligen vara avsedd för statliga verk och myndigheter, som skulle flytta ut från Stockholms innerstad. Senare beslutades att vissa centrala statliga myndigheter skulle utlokaliseras till andra orter i Sverige och projektet fick förfalla. Projekteringen av stationen var redan påbörjad och för att försäkra sig inför ytterligare förändringar i framtiden byggdes den i råkonstruktion, men utan biljetthallar, rulltrappor, hissar och annan utrustning.

Efter ytterligare förhörsuppgifter framgår att tunnelbanevagnen kvinnan åkte med ska ha varit helt i metall.

Något som påminner om vagntypen C5 "Silverpilen". Det var ett prototyptåg som dåvarande AB Stockholms Spårvägar (numera SL) beställde av Hägglunds i Örnsköldsvik och som användes i Stockholms tunnelbana i trettio år, 1966-1996. C5:an hade dörrar som, när de öpnnade sig, gled utanpå vagnskorgen på ett mystiskt sätt. De spöklika ljuden som gav tåget dess egna karaktär uppkom genom kuggväxlarnas höga utväxling och den ylande omformaren.
Det finns än idag rykten om att vagn C5, "Silverpilen" aldrig blev någon succé för att ingen vågade åka med tåget, och att det är därför vagnarna efter några år skrotades.


Så det spökar alltså i Stockholms tunnelbana, se upp för silverpilen nästa gång du är påväg hem! ;D

Källa : http://www.t-banan.se/
http://henrik.net/kwp/silverpilen.asp

4 kommentarer:

S.C. sa...

Verkar grymt juh. Jag har längtat efter lite karaktär i våt tunnelbana. Nu är det bara äcklig plast överallt. Silverpilen och spöken is teh shit!

Anonym sa...

Vad sugen jag blev på att leta mig fram till den dära stationen och titta... Vågar man?

Anonym sa...

Hej! Döm om min besvikelse när jag tog den där Silverpilen från T-Centralen till Kista år 1995. Inte stannade den i Kymlinge och inte såg jag några spöken. Helt vanligt, men omålat T-banetåg av den där gamla sorten som brukade vara gröna och blå. Den släppte av mig i Kista och jag gick till jobbet som vanligt...Men det är ett bra exempel på Storytelling för SL :-)/Schemuel

Anonym sa...

jag kommer ihåg Silverpilen sedan jag var barn på 70-talet. Minns att tåget var väldigt speciellt. Det lät inte som de gröna tågen och de hade en annorlunda inredning med sitsar längs långsidorna som i utlänska tunnelbanetåg.
Som jag minns trafikerade Silverpilen oftast Farstabanan och Ropstensbanan.

Finns någon vagn kvar eller är alla skrotade?

Det vore ohyggligt roligt att låta ett upplyst (även med "fasadbelysning" för showens skull) Silvertåg långsamt åka Järvabanan fram och låta det stanna i Kymlinge (strax innan ska stationen tändas upp och belyst kolsyrerök välla ur stationen :-)