tisdag 4 mars 2008

En smula nostalgi


Igår bestämmde jag mig för att se den gamla hårdkokta "Nattbuss 807".
När jag var 15 år precis fyllda kunde jag äntligen gå på barnförbjudna filmer och det var precis vad jag och en kompis gjorde. Jag har ett vagt minne av att jag och vännen var under 15 år men det kan inte stämma då Nattbuss 807 gick på bio 1997 och då var jag 15 år fyllda så vi hade antagligen precis fyllt år och var enormt spända för att kunna gå själva på bio och se en barnförbjuden film.

Hur som helst så minns jag det här väldigt starkt, vi hade blivit inkörda till Sthlm/Rigoletto på Kungsgatan och klockan var runt 18:00. Det var kyligt ute och vi var ovana att befinna oss utan föräldrar mitt i stan på kvällen. Det låg en viss spänning och upprymdhet i luften. Filmen var enastående! vilka slagsmålsscener och häftiga dialoger. Klockan hade närmat sig 21:00 när filmen var slut och vi var tvugna att gå hela Kungsgatan ned till Östermalmstorg för att ta tunnelbanan hem och det var lite läskigt minns jag, speciellt efter att man sett värsta mördarfilmen.

Igår var jag inte lika upprymd och det innfann sig ingen spänning när jag skulle se filmen på nytt. Det första som slog mig var att hela filmen var gjord med overlay sound. Alltså att dom lägger på rösterna vid klippning för att upptagningsljudet vid inspelning antagligen varit så kasst. Om man sett mycket svenskt film innan 90-talet så är man väl rätt van vid det här fenomenet men om man är ovan är det väldigt störande. Det andra som slog mig var att skådespelarna var helt sämst och att hela storyn var förbaskat utdragen. Det som dock var positivt var att se hur Stockholm såg ut 1996 då filmen spelades in och att ungdomsspråket skiljde sig en aning från idag.

Men det bästa av allt var helt klart att när dom visade scener inifrån Vattenfestivalen så kickade låten "Två Blåbär - Vill inte" igång.

Vilket innebär att när jag som 15 åring såg filmen så uppfattade jag aldrig låten och reflekterade aldrig över vad det var för fantastiskt bra låt som precis spelats i mina öron, jag hade inte den kollen då. Jag var en vilsen 15:åring som tyckte det var häftigt med slagsmål och svordommar. Vilken tabbe...

Inga kommentarer: