Arkitekterna vill bara säga grattis på 60-årsdagen till en av musikhistoriens mest spektakulära och väljudande underbarn. Snart får vi se honom som Jävulen i The Imaginarium of Doktor Parnassus . I "Lowside of the Road: A Life of Tom Waits" av Barney Hoskyns så står det att läsa att "Waits vid tio års ålder köpte en spatserkäpp på Frälsningsarméns loppis, samt att han gärna konverserade med sina kompisars pappor om gräsklippare och livförsäkringar, eftersom de förutom Sinatra-skivor hade mera intressanta storyn än de jämnåriga killarna." Att Tom Waits skrev "Closing Time", en av de bästa och mest tragiska skivor som gjorts, som 24a åring känns ganska naturligt när man springer genom livet som han gör. I DN så fick vi läsa vad han hade sagt till en intervjuare om sin korta tid på jorden: ”Hur ska jag kunna undvika det?” svarar han en undrande intervjuare. ”Vi ruttnar av bara farten. Att leva är att vara på semester från döden. Det är inte ett tema som jag jagar. Det jagar mig.”(Dn)
We love you Tom!
4 kommentarer:
Hurra! Såg affischen för hyllningskvällen på Berns häromdagen och trodde för ett ögonblick att det rörde sig om en spelning. Sedan såg jag det finstilta "En hyllningskväll till" ovanför namnet och nu går jag runt i besvikelsens skor. Oh, well. Han är fin i alla fall.
Trevlig artikel också (i SvD dock). Helt missat, så tack för det!
You say potato my friend!
Djävulen stavas det väl ändå.
Skicka en kommentar