torsdag 3 december 2009
Göteborgsschlager
Jag känner en viss ambivalens inför Hästpojken (numera utan såväl Pop-Lars som Alme) men det går inte att frångå att Shane MacGowan var en av förrförra årets roligaste svenska poplåtar. På flera sätt. Det gäller även första singeln från andra skivan; Gitarrer & bas, trummor & hat är mindre euforisk trallpunk och mer vemodig schlagerpop, men rolig är den icke desto mindre. Det är något fint med sådana låtar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är lite som med Uggla, han kan man inte säga att han är dålig även om han kämpar med att förstöra sitt musikaliska arv. Där har vi helt enkelt ambivalens.. Snook är lite samma, om en fjortonåring (numera nitton) säger att de gillar snook tack vare deras hit Mr. Cool så kommer jag nog replikera att de inte är så märkvärdiga. In the eyes (ears) of the beholder lillebror, in the eyes of the beholder...
Ja, I guess. Hade den här låten fötts typ samtidigt som jag så hade för övrigt just Uggla känts som en naturlig avsändare.
Rent musikaliskt då alltså.
I agree! det var därför jag tänkte på honom.
Skicka en kommentar