Uztra stredera

Om att rädda (väst)världen genom att jobba mindre.

Det har gått åt helvete på en hel del plan på sistone. Jag tänker klimat, ekonomi, allmänt välbefinnande etcetera. Ju längre tiden går desto mer given tycks lösningen: kortare arbetsdagar.

Nu sällar sig samhällsforskaren Christer Sanne till skaran som tror på detta, och jag håller gärna med. Anledningen är enkel, vi jobbar helt enkelt orimligt mycket. Produktionstakten har ökat länge nu, ändå arbetar vi fortfarande lika mycket. Visst, vi konsumerar mer, men nog börjar det bli dags att nöja sig nu? Miljön skulle åtminstone bli glad.

Dessutom närmar vi oss sakta men säkert ett någorlunda jämställt samhälle. Förr tog matmor hand om hemmet medan husbond drog in degen, nu försörjs de flesta familjer från två håll. Dubbla (nästan) pengen, halva fritiden. Är det soft? Jag tror inte det.

Förra seklets kanske mest tongivande ekonom hette John Maynard Keynes. Han trodde att tre timmars arbetsdagar skulle räcka för hans barnbarn. Onödigt optimistiskt kanske, men låt mig stämpla ut vid trerycket så nöjer jag mig så länge.