tisdag 30 juni 2009

Double the action...

Hierarkin i tennisvärlden är pinsamt tydlig: herrar före damer, singel före dubbel. Inget ovanligt i den logiken, bara pinsamt. Särskilt som damer ofta (om än inte riktigt med dagens line-up) bjuder på minst lika intressanta bolldueller som herrarna. För att inte tala om dubbeln. Den saknar visserligen de riktigt episka inslag som en singelmatch kan bjuda på, men dubbeln har andra kvaliteter och bjuder oftare på publikfriande nätdueller och överraskande spelvändningar än singeln. Dessutom ger samspelet en extra dimension.


Den mixade dubbeln är den enda professionella tennisplattform där man ställs mot kvinna vilket ger spelet en extra intressant karaktär. Mina rötter representerades i år av svensk-australiska paret Lindstedt/Stubbs, som tyvärr nyss åkte på stryk. Rätt åt dem, förresten, de såg sura ut hela tiden.

Redan nämnde Andy Murrays bror, Jamie, spelar i princip bara dubbel och vann den mixade i Wimbledon för två år sedan. Sedan dess har han haft det tuffare och med nya partnern Liezel Huber blir det svårt att upprepa den bedriften. Men vem vet, familjen Murray kan ta hem dubbla titlar i år. Värt att notera är naturligtvis att Jamie och jag har gått i samma skola och, framför allt, att jag aldrig har förlorat en tävlingsmatch i dubbel på The Leys gräs. Även om jag bara fick chansen att spela en turnering kan jag inte låta bli att undra om detsamma gäller honom?

I de dystra efterskalven av MJ



Innan Michael bestämde sig för att inte sälja sina saker från Neverland ranchen så hade redan folk fått komma och titta. Jag kan berätta att utöver de riktiga Edward Scissorhänderna så finns det en barnteckning av Macaulay Culkin med en tolkning av Michael ovanför (HELT SANT!). Sen finns det en drös med freakishly märkliga, obehagliga konstverk. Kolla in, kolla in!

ipod vs. Walkman

30 år sedan så kom Sony Walkman. BBC lät under en vecka en 13-åring använda sig av den istället för en ipod. Tyligen så tog det tre dagar för honom att förstå att man kunde byta sida på bandet.

As I boarded the school bus, where I live in Aberdeenshire, I was greeted with laughter. One boy said: "No-one uses them any more." Another said: "Groovy." Yet another one quipped: "That would be hard to lose."

När mackapären kom till Sverige under åttiotalet så utlystes en tävlig i sann "vi hittar på egna namn på alla filmer också"-anda. Walkman fick alltså bli freestyle och det fastnade i folks medvetande. Lika krångligt som pommes frittes, french fries och chips om ni frågar mig. Vi kanske borde bestämma oss, speciellt i den datorvärld vi lever i. Ska vi ha animerade filmer eller datortecknade? attacha eller bifoga? delete:a eller ta bort?

"You cannot be serious!"

Lite kort om gårdagen bara. Tråkigt att Söderling förlorade. Trots Federers ofta fantastiska spel och det faktum att han (till skillnad från, säg, Robin Söderling) vet hur man klär sig för en tennismatch så har jag aldrig riktigt uppskattat honom ordentligt. Han är lite... tråkig. Om man nu kan vara det med den talangen. Hursomhelst så hänger väl Sampras rekord lösare än någonsin nu.

Jag hoppas naturligtvis att Andy Murray sätter stopp för det. Femte set i hans episka åttondelsfinal var det roligaste jag har sett från All England Club i år. Han måste höja sig nu men bjöd på ett gäng extraordinära bollar redan i går och fick kommenterande McEnroe att utbrista sina egna bevingade ord under sista set: "You cannot be serious!"



För er som undrar så var såväl tonläge som den underliggande meningen annorlunda i går. Hursomhelst, ser fram emot fler goda matcher. Är framför allt sugen på att fånga ett par dubblar, gärna mixade, mellan arbetspassen. Vi får väl se.

Phoenix - Wolfgang Amadeus Phoenix

Kan det vara månadens, eller varför inte sommarens skiva?

“The album title is almost like a childish thing, like you’re unleashing a child into the museum and he draws a mustache on the Mona Lisa or something,” sade sångaren Thomas Mars till EF nyligen. Med en märklig albumtitel som den och en sjukt snygg hemsida så kan man väl inte begära så mycket mer? Det finns ett kortspel med märkliga fraser, Oblique Strategies, som Brian Eno och Peter Schmidt skapade 1975. Det är hundra kort med fraser som "State the problem in words as clearly as possible" och "What to increase? What to reduce?". Eno använde dessa kort när han spelade med Talking Heads. Mars har också han plockat upp korten under deras inspelningar:

"I’m a lazy guy and I always wanted the card that says ‘take a break’, So I was always like, ‘come on, give me that one!’ I was so tired all the time and it never showed up. So, we started our own cards as a joke and it worked in a way, it made us more responsible, sometimes it’s hard to focus and it helped.” Säger han till Earfarm.com. Blir självfallet själv sugen på att köpa dessa mystiska kort. Skivan verkar ivarjefall mycket lovande.


Spotify! : Phoenix - Wolfgang Amadeus Phoenix

Sellout?

Mjukvaruföretaget Global Gaming Factory X uppger i ett pressmeddelande att det köper webbsajten The Pirate Bay. De betalar 60 miljoner kronor, varav minst 30 miljoner i kontanter och resten i nyemitterade aktier. Hur stort var nu skadeståndet som pojkarna dömdes till i tingsrätten? Jo, just det: 30 miljoner kronor. Snyggt!

Tanken är tydligen att utveckla en laglig fildelningstjänst. Jag önskar lycka till!

måndag 29 juni 2009

Jay-Z - D.O.A.

Mycket musikorienterat här idag och det var en dundrande inledning från min sida efter några dagar borta. Ända sedan Jay-Z gjorde Wonderwall på Glastonbury i England så har han glidit mer och mer åt det organiska rockiga hållet. Jay-Z kommer med ett nytt album, The Blueprint³, den 11 September och nu (precis!) har nya videon till första singeln släppts. Kan bli hur bra som helst. Men dad är det mer som är speciellt med det här nu då? D.O.A. står för Death Of Autotune och det, mina vänner, är ett program som erövrar mer och mer och som ivarjefall jag är så innerligt trött på. Jay-Z försöker med sin låt förklara hur det liksom får vara nog. Det är ganska uppenbart inom musikgenren vulka det är som använder sig av programmet och redan nu är det många som blir lite ledsna på honom för det. Under hans video återfinns en låt för dom som inte vet hur enkelt man gör musik med Autotune, och vilka artister som gillar att göra det.



Noah And The Whale - The First Days Of Spring


Ladda hem Noah And the Whales smakprov på det nya efterlängtade albumen! Såsom de skriver i sitt nyhetsbrev: Bli en av de första på planeten att lyssna.. jo tack.

Organismen - Om Gud Vill Och Vädret Tillåter


Nu är den här! Tanka nu och lyssna. Svensk hiphop är lite tråkig men med Promoe viftandes runt med sitt skägg så har vi en uppgång. Organismen representerar vad det bör vara. Lyssna bara på hans "Begravningen" på skivan så får du se vad fint det kan vara när någon utlämnar sig så som han gör på denna skiva. Han blottar sig helt, känslor och den dystra framtid som han ser framför sig. Han verkar ändå nöjd med sin tillvaro: Han vill inte tjäna pengar och han har ett pondus och med en livserfarenhet i ryggen. Om han dör imorgon så är han nog ganska så nöjd verkar det som. Han har ju räknat ut hur det ser ut på sin begravning redan.

söndag 28 juni 2009

Jihad Walking

The Daily Show With Jon StewartMon - Thurs 11p / 10c
Jason Jones: Behind the Veil - Ayatollah You So
www.thedailyshow.com
Daily Show
Full Episodes
Political HumorJason Jones in Iran

Peace and Love 09´


Som jag meddelade Tobbe i en varm, varm, varm bilfärd på väg hem idag: Det känns som någon har knullat min själ i munnen. Jag försökte också berätta för någon per telefon hur dessa hettande fyra dagar har varit som att vara utomlands och ibland var det ett rent helvete att vakna upp klockan åtta på morgonen i ett fuktigt tält och en hel del jävla spring och skrik runt omkring en. När Jocke blir nerbrottad av en helt jävla galen brunhårig liten exorsistentjej, tar hans solglasögon, och försöker triumfierande springa iväg när jag bara vill se på Babyshambles; då känns det enerverande och irriterande. Festival är en känsla, den är fantastisk men också väldigt lätt att ta kål på.

Med det sagt skall jag nu ta i tur med hur fantastiskt jävla roligt det var på Peace and Love i Borlänge 2009. Första dagen bestod mest av att åka bil och styra upp tältplats när väl det var avklarat kunde man slappna av lite. Det blev inge band på Onsdagen men alkoholen hade börjat flöda. Gno ringde mig på kvällen, salongsberusad up in this, vi drack spexade och gick och lade oss. Dagen efter satte vi oss på en bar kl 12. Med en tre öl i magen fick jag en isig rom och cola när solen gassat på och då började livet, glädjen och festivalen på riktigt. Vi såg Detektivbyrån och senare Promoe, båda var helt klart suveränast so far. Innan vi skulle till Lycke Li så berättade någon för mig och Tobbe inne vid pissoaren att Michael var död. Det kändes väldigt märkligt och vi visste inte om vi skulle tro honom. Tobbe I-fånade sig lite och sen sprang jag och han och berättade för folk sporadiskt på gatan. När Lycke Li senare hade kört sin helt awesome "A Milli" tolkning så kom hon ut och berättade för hela publiken. Det gick ett sorl därigenom, när vi just hade anlänt dit nämnde vi det för några men folk hade börjat höra om det då. Lycke utlöste en tyst minut men det hela var nog för svårt att ta och lite så där på låtsas som det hade känts för mig och Tobbe. Sorlet mynnade ut i att alla började röra sig därifrån. Det sjönk in litet och vi var nog lite ledsna när vi stod där bland kramandes människor.

Vi skakade slutligen av oss det hela och drack en massa öl framför Gentleman för att ta oss till en helt klart tung föreställning av Ratatat. När ena av de två gick ner i brygga med sin siluett liggandes mot en väldig duk av digitala bilder som strömmande mot oss reste sig håren på armarna. Tobbe och jag mosh-pita lite och sen var det hemgång. Vi efterfestade lite för att vakna upp tidigt nästa morgon och påbörja vår nya färd. Jag tror det var denna dag vi också hängde med Tomas Di Leva på nått fik, ja det hela var en märklig historia som säkerligen någon annan berättar bättre än jag. Jag minns hur han slog sig ned med sitt possé (skriver man så?) ståendes runt omkring framför en förvirrad Joakim. Förvirrad och han ville nog egentligen bara äta i lugn och ro, men de hade ju frågat om det var ok och det hade han sagt. Inne såg vi andra på nått ytterligare märkligt: en föreställning av ett av banden som senare skulle spela på festivalen. De sjöng för oss fyra och personalen. Tackade, frågade om vi ville höra en till låt och sen började Di Leva rita på väggen bakom oss. Det infann sig en obehaglig tystnad och alla var tysta i lokalen när han målade på.

På fredagen så badade vi med Toves kompis kompisar. De hade världens största bil och var väldigt lugna och sansade när de körde oss till insjön; ett väldigt märkligt miljöombyte måste jag säga. Jag tror att vi var lite för fulla för att ta det så lugnt som de andra, jag hade förskräckligt roligt men många var utslagna. Vi tittade senare på Babyshambles och Gogol Bordello men inget den dagen representerade riktigt så där musikaliskt så det blev en tidig afton. Jocke och Tove somnade nog vid tolv, jag och Tobbe rände runt på stan och drack på barer, blev anklagade för shoplifting, försökte tatuera oss på en sent öppen tattoo-parlour och sprang hem.

Lördagen var lite svårt att komma igång med men vi åkte och badade igen. Det jobbigaste var nog när vi kom till bilen och märkte att den var död. Alla blev helt uppgivna: Vad fan gör man nu då? Jag vet inte hur en bil fungerar. Vi petade lite under motorhuven, Tove försökte fråga runt efter startkablar hos folk. Till slut gick jag iväg och tur nog hittade vi några 18-åringar som kunde ta hand om oss. De fick igång den och vi far iväg igen! Vi såg på eftermiddagen en grym Immortal Technique spelning. Extremt politiskt men jävligt kul. "Hands up, all of you who done a mistake! I want more hands! I know you´re gonna walk home with a drity little mistake to your pathetic little tent tonight." Sen pratade han om socialism och hur norden representerade på framträdanden som han gjort: "Come on´ now, you fucking vikings! Hands up!" Slagsmålsklubben var senare också helt jävla galen. Vi försökte hänga på en stor snubbe som tryckte sig in i smeten. Efter ungefär en minut där inne så började vi ta oss ut igen. När vi funnit oss till rätta så hade vi ändå väldigt kul. Tove drog efter ett tag och såg Chris Cornell, vi drog till en bar och blev jättefulla och sen tappade alla bort varandra. Håkan var den sista akten vi såg på fetivalen. Tobbe på sitt håll och jag,Tove och Jocke på vårt. Vi gick hem och lade oss efter det men var ändå väldigt nöjda. Innan vi åkte hem på söndagen så drog vi till vår lilla sjö och sköljde bort allt smet och klet vi hade samlat på oss. Det var en fantastisk resa och jag är glad att jag fick ta del av den med så fina människor. All skit som vi var med om put to side: Kärlek rakt igenom.

Middle Sunday

Det är tomt på läktarna på All England Lawn Tennis and Croquet Club i dag. Middle Sunday har alltid varit turneringens vilodag; förutom 1991, 1997 och 2004 då regn tvingade fram spel och People's Sunday (med dumpade biljettpriser och oreserverade platser – för "folkets" skull).

Efter ett dygn med sammanlagt tio timmars tågresa och fyra timmars dålig sömn tänker jag också vila en stund nu. Och bada. Tills vidare bjuder jag på en Middle Sunday á la Spotify. Allt gott!

P.S. Missa inte Parisreprisen på centrecourten i morgon om du inte verkligen måste. D.S.

torsdag 25 juni 2009

Kärlek, sorg och Stolichnaya

Såhär, lätt onykter en torsdagkväll, fäller jag naturligtvis en tår över att jag inte nämnde världens finaste Maria tidigare. Visst, det har varit tufft, men att hon skulle försvinna redan i första omgången är bara sorgligt. Ingen spelade snyggare tennis.

Låt oss därför med kärlek titta över axeln, svepa ännu ett glas kristallklar rysk vodka, minnas och gå vidare.

Revenge of the Scots

Nyligen talade vi lite om fiktionen och estetikens makt över verkligheten. I dag fortsätter temat en aning när jag avslöjar vem jag håller som favorit till herrarnas singel i årets Wimbledon: Andy Murrray.

Det är naturligtvis inte i närheten av lika kontroversiellt som föregående exempel – skotten är världstrea och en av favoriterna även utanför hemlandet – men det kan bli nästan lika vackert. Britterna har inte sett en inhemsk segrare i herrsingeln sedan 1936 (då hette han Fred Perry, naturligtvis, vilket är allt annat än irrelevant i sammanhanget) och hoppas som alltid förr.

Han har kanske inte övertygat ordentligt såhär långt, men även om behållningen i dagens match var lika mycket att John McEnroe kommenterade som Murrays spel i sig så var det ett fall framåt från inledningsmatchen och, let's face it, en talangfull tennisbritt iklädd Fred Perry (there you go) är bland det snyggaste som finns.

I år är det dessutom fyrtio år sedan Monthy Python utnämde Skottland till världens sämsta tennisnation. Känns inte det som anledning nog?

P.S. Skulle han nu inte vinna så beror det förmodligen på att han laddat med att lyssna på Shakira, vilket torde vara hans enda direkta svaghet. D.S.

onsdag 24 juni 2009

Arkitekterna i siffror

Vad händer egentligen med Arkitekterna? Vilka är vi och vad gör vi? Tja, det är nog något som hela tiden förändras, skulle nog det enda svaret bli på dessa frågor. I dagarna kommer faktiskt en bloggare att lämna sitt ämbete på en annan blogg för att hjälpa till här. För oss som följer Arkitekterna så tänkte jag delge lite statistik innan jag far iväg till Peace and love festivalen. För er som läser och vill säga till om nået, vare sig nått ska förändras, eller kanske nått som är bra, så är ni alltid välkomna att lägga en kommentar. Med det sagt, här är nuffrorna:
Just nu ligger Arkitekterna på ett snitt av ungefär 50 besökare om dagen. Måndagar tycks vara den mest besökta dagen och lördagar den minst. Ovan kan vi se hits och unika besök i en vacker graf. Det blåa segmentet representerar hits och det oranga besök.

  • 52% av de som besöker Arkitekterna använder Firefox följt av IE på 37% och Safari på 6%.
  • 79% använder Windows och 19% använder Mac.
  • 38% av de som besöker Arkitekterna gör det genom Google och 36% har en direkt länk hit.
  • Det mest besökta inlägget har med christopher mccandlessatt göra där 6% av de som Googlat in på Arkitekterna har besökt den sidan. "Farligaste drogerna" och "midsommarstång kuk" är två andra fraser som oftast leder folk hit.
  • 90% av besökarna är ifrån Sverige och 2% är ifrån norge följt av 1.6% som besöker oss i Tyskland, Frankrike och England.
Håll i hatten om vi ska kunna fortsätta skriva hära. Vi gör det så länge det är kul och glöm inte att kommentera när folk skriver, det betyder ganska mycket för en att veta att någon tar sig tid att läsa det man gör. Trevlig helg nu då, jag kommer med en uppdatering från Peace and Love på Söndag.

Spread the word

Ett försök att omskrika denna vigulanta kampanj.

tisdag 23 juni 2009

En god historia är en god historia

Juni 2001. Skolan i Cambridge släpper oss äntligen fria men jag hänger kvar för att njuta av landskapet i ett oförskämt väl tilltaget hus strax utanför staden. Bara några mil söderut spelar Goran Ivanišević sin första match i Wimbledon. Han är egentligen för dåligt rankad för att få vara med, något av en has-been i sammanhanget, men han har ändå fått ett wild card till turneringen. Jag satsar min scoutheder på att han kommer att vinna hela skiten.

Lagom till finalveckan återvänder jag till mina somrars Grisslehamn. Min tennistränare och jag diskuterar turneringen: "Ivanišević? Ha. Du vet ju ingenting om tennis."

Han hade naturligtvis rätt; jag vet verkligen inte särskilt mycket om tennis. Men jag vet vad som gör en bra historia. Och en snart trettioårig bråkstake från Kroatien som, efter två finalförluster, sju år efter sin karriärstopp får en sista chans i turneringen han älskar över alla andra, är en svårslagen protagonist. Finalen mot tredjeseedade Patrick Rafter gick, naturligtvis, till fem set och var spektakulär. Efter 9-7 i avgörande började kroaten gråta.



För övrigt:
Jag vet inte vad vadslagningsfirmornas odds på Ivanišević var vid turneringsstarten, men något säger mig att sommaren 2001 kunde ha innehållit betydligt mycket mer Pimm's, champagne och privatlektioner än den gjorde.

Minilogue - Animals

1001 Album : 1 - 5

Gustav fick en äkta Coffee table bok av sitt jobb och så orkade han inte ta med sig den ifrån mig. Det är en enkel rakt på historia i vilket du kan läsa om 1001 album som du borde lyssna på. det finns liknande för filmer och säkerligen böcker med. Jag tänkte, om tiden räcker till, lägga upp fem åt gången lite då och då här. Det blir en Spotify kavalkad för er att bara vandra runt bland. boken är kronologiskt upplagd och så blir det även här på Arkitekterna. Om man vill gå tillbaka eller se på alla olika poster så är det bara att trycka på etiketten "1001 album" nedan. Om du vill lyssna på dom med Spotify men inte har Spotify så kan vi kanske hjälpa till om du skriver ett inlägg eller mailar oss. Annars kan du ju alltid köpa skiten. Klicka på rubriken eller bilden för att få fram skivan. Tyvärr kommer nog inte alla finnas på Spotify men då får man väl ladda ner den helt enkelt.

1. Frank Sinatra | In The Wee Small Hours (1955)
Alla tiders bästa skilsmässoalbum, där Frankie nydligen har brytit upp med Ava Gardner. Släpptes ursprungligen som två 10-tumsskivor men återutgavs efter succén i 12-tum och är en inledning till "Albumet" som format. Rankad Nr 100 i Rolling Stones Top 500 Album. Även med på Time Magazines Top 100 Albums.


2. Elvis Presley | Elvis Presley (1956)

På de flesta återutgivningar av skivan så finns "Heartbreak hotel" med som första låt (även på Spotify). Det var denna låt som egentligen tog honom dit han kom. Det roliga är att låten inte är med på orginalskivan. Alla bör ju titta in hans version av Ray Charles "I Got A Woman" som finns påskiva. Andra guldklimpar är "Blue Moon", "Blue Suede Shoes" och "Trying to get you".
Nr 55 på Rolling Stones Top 500.

3.Fats Domino| This Is Fats (1956)
Förste kanske inte super erkända artisten på listan. Kanske minns ni Michel Gondrys Be kind rewind där Mos Def och Jack Black springer runt och Swedar saker. Fats Waller har en ytterst viktig roll i den filmen och har alltså inget att göra med Fats Domino. Lika intressant som föregående fakta blir nr 3 på listan eftersom vi inte kan tilldela albumet på Spotify. Jag kan helt enkelt avsluta med att säga att han spelar piano och har sig. Han är också en stor influens till Elton John.

4. Duke Ellington | Ellington At Newport (1956)

Ironiskt nog inspelad måndagen efter det egentliga framträdandet i en New York studio. Det hela berodde på att ansvariga på Colombia hörde brister på ursprungliga upptagningen. Skivan är alltså en mix av liveinspelningar och studioinspelningar. Den återutgivdes 1999 där saker och ting remastrades och ställdes till rätta. "diminuendo And Crecendo In Blue" finns tydligen en av jazzhistoriens mest beömda solon av Paul Gonzalves med på; en 27 chorus lång ensamprestation vilket gjorde honom berömd. När man hör bandet skrika "Come on, Paul---dig in! Dig in!" samtidigt som de kompar så kanske man åtminstone kan graspa lite vad Jazz ska handla om.

5. Frank Sinatra | Songs For Swingin´ Lovers! (1956)

Ja, jag vet. Tokigt med två Frankie album så här tätt inpå varandra men det är inte mitt fel! Jag gillar ju han väldigt mycket men nu är det så att vi tar det här kronologiskt. Sinatra har precis fyllt 40 och är nu i sin toppform historiskt sett. "You make me feel so young" är precis som den ska vara; charmig, nogrant överdriven len ton i rösten och glad, glad, glad. 15 spår, 45 minuter och som de skriver i 1001 Album boken: "Den tre minuter långa poplåtens konst börjar och slutar här".
År 2000 blev skivan intagen till Grammy Hall Of Fame.
Nr 302 i Rolling Stones Top 500.

Värt att notera?

Gårdagen innehöll för egen del alldeles för lite Wimbledon och alldeles för mycket väderrelaterad research. Det har dock hjälpt mig konstatera att årets stora nyhet, centrecourtens skjutbara tak, med stor sannolikhet invigs på riktigt till helgen.

Tidigare vinnaren och numera expertkommentatorn Michael Stich har gett sig in i stöndebatten. Tjejerna ska sluta upp eftersom det låter "äckligt, fult och osexigt". På frågan om det inte handlar om att spela så bra som möjligt snarare än att vara så sexig som möjligt svarade pojken: "Det är ju det [sex] de säljer. De bryr sig om sitt utseende och allt." Charmigt och smart.

Dubbla vinnaren Serena Williams håller med föregående talare. Typ. Diskussionen (eller är det en tävling?) lär fortsätta.

Jo, just det. Samtliga deltagande svenskar är i skrivande stund kvar i turneringen. Såg inte Robins match, men den lär ha lovat hyfsat gott och en Parisrepris vore onekligen bra för det här landets tennisbevakning. Håll fortsatt koll på resultaten här.

Kvarsittning

Från Buzz, men var bara tvungen att posta den här..

måndag 22 juni 2009

Harry Potter and the Half-Blood Prince

Oj som vi har väntat, och snart är den här: Mörkare, med ett återseende av Quidditch, där över 7000 flickor fick tampas om rollen som Lavender Brown, Ron's "kärlek" och det blir den längsta Potter filmen på 153 minuter. Och så får vi möta en liten ilsken farlig trolldoms pojke, det blir helt enkelt fantastiskt.

Alexander Olch : The Windmill

Oftast vill man se saker som man inte riktigt har möjlighet till. Samma sak är det med musik; skivor som ännu inte finns har en förmåga att tyckas kunna bli helt underbara. Oftast är det dock inte så. The Windmill kan för närvarande ses på Filmforum och i Washington D.C.. Jag läste först om den på A Continuous Lean av en slump. Kanske är det för jag är så trött nu men lite tagen känner jag mig av möjligheterna till en film, av en skapare som han själv inte fick se färdig men nu är det. Förhoppningsvis kommer den möjligheten.



Mer om The Windmill på The New York Times och Valet.

söndag 21 juni 2009

Off we go

I morgon är det alltså dags. För er som inte har ett jobb att sköta rekommenderar jag en tripp till något av dessa Systembolag. Champagne i all ära, men Wimbledons andra standarddryck känns på något sätt ännu mer Wimbledon.

P.S. Snart ska vi gå in närmre på det rent sportsliga också. Kanske utan att nämna James Pimms första kopp. D.S.

torsdag 18 juni 2009

Nyhetsmorgon x 2

Nordpolen är fantastisk och PSL hjälpte mig att förstå det till fullo. Vidare får vi ett hellyckat klipp som nydligen Bengt Frithiofsson levererade.



Ipred = No-pred


ÄNTLIGEN!

"Detta innebär att datainspektionens beslut står fast och att Antipiratbyråns metoder för att sätta fast fildelar genom att registrera deras IP-nummer strider mot personuppgiftslagen eftersom dessa nummer kan härledas till en fysisk person."

onsdag 17 juni 2009

The low anthem - Oh my God, Charlie Darwin

Åt minstone veckans bästa låt (Spotify! : To Ohio) finns med på skivan Oh my God, Charlie Darwin men redan första låten, Charlie Darwin, den mer eller mindre titelspåriga låten är ljuv nog att älska till på den daggvåra midsommarängens gröna bädd. Och då har du inte hört To Ohio än!

The low anthem - To Ohio


Spotify! : The low anthem - Oh my God, Charlie Darwin

tisdag 16 juni 2009

Sista sommaren med gänget


Jag råkade se Broder Daniel forever häromdagen. En bra, underhållande och ofta vacker dokumentär om bandets sista dödsryckning. Men nog kunde man ha fått ut lite till av den återstående trion? För det är inte bara Henrik som levererar här.

Ett par musikaliska highlights blir det också, såklart; mest otippat Middleclass från Way Out West.

måndag 15 juni 2009

Skit i lönen: Be happy.


Inte nog med att det ur en miljö hänsyn är vettigt att inte jobba så mycket. Nu är det också bevisat att ju mer pengar du tjänar på jobbet desto mindre lycklig är du. Forskare på UC Berkeley har bevisat att om du är driven av ditt arbete så är du mindre lycklig desto mer du tjänar. En viss Chatman, Ansvarig för forskingen, kommenterar:

"In a capitalistic society, people generally believe that - all other things being equal - being rich is better, But that is not what we found."


På samma universitet har man tidigare under året också bevisat att glädje, i sig, är smittsamt upp till tre led framåt. Vidare är däremot femtio procent genetiskt, tio procent beroende av livsomständigheter och hela fyrtio är kontrollerade av oss själva. I illustrerad vetenskap (nr7/2009) skriver man om hur glädjen, alltså, genom tre led i närverket kommer att spridas till vänners vänner. Du förändrar alltså humöret på människor utanför din umgänges krets genom att vara glad. Något du upp till 40% väljer själv att vara och om du inte tjänar för mycket pengar kan du ju bli 10% ytterligare glad. Att välja föräldrar däremot blir krångligare.

Since 1877

I dag inleder jag Arkitekternas bevakning av världens kanske snyggaste event alla kategorier: The Lawn Tennis Championship Meeting — the Championships — i Wimbledon.

Jag har tyvärr aldrig varit där själv, men det finns naturligtvis ingen anledning att tvivla på det extraordinära i tillställningen. Alla som har spelat den vackra, vita sporten på det mjuka, gröna underlaget vet att det är en av de finaste aktiviteter man kan ägna sig åt, i princip oavhängigt såväl talang som kunskap på området; det säger sig självt att när världens bästa samlas strax utanför London för att under två veckor sysselsätta sig med detta så finns det inte mycket mer att önska.

I skrivande stund är det en knapp vecka kvar till första serveuppkastet på All England Lawn Tennis and Croquet Club. Jag ämnar hålla er uppdaterade.

Xenopus laevis - grodor och graviditeter


Xenopus laervis, den afrikanska klogrodan, var under 1940 och 50-talet ansvarig för de första graviditetstesterna. Blod och urin i kvinnan börjar nämligen innehålla gonadotropin vilket utsöndras från moderkakan när hon är gravid. Gonadotropinet är också det som får grodan att lägga ägg. Om vi injicerar lite urin i grodan och grodan inom 24 timmar börjar lägga ägg så innebär det att förr eller senare så får världen en ny liten individ. Än idag är ämnet viktigt vid den kemiska analysen vid graviditetstester. Visste du inte det? Men då vet du nu. Frågan är kanske hur man kunde komma på att urin från en gravid kvinna kunde få grodan att lägga en massa ägg ...

fredag 12 juni 2009

Veckans fråga

Osten af Mozzarellas nya video får mig att undra: Kan man rimma på teckenspråk?

Banksy slår till igen

”This is the first show I’ve ever done where taxpayers’ money is being used to hang my pictures up rather than scrape them off”

torsdag 11 juni 2009

Yann Arthus-Bertrand "Earth in wide-angle"

Mer på miljö-temat. Jag kan inte tjata nog om hur bra det är att kika runt på TED lite då och då.

onsdag 10 juni 2009

Uztra stredera

Om att rädda (väst)världen genom att jobba mindre.

Det har gått åt helvete på en hel del plan på sistone. Jag tänker klimat, ekonomi, allmänt välbefinnande etcetera. Ju längre tiden går desto mer given tycks lösningen: kortare arbetsdagar.

Nu sällar sig samhällsforskaren Christer Sanne till skaran som tror på detta, och jag håller gärna med. Anledningen är enkel, vi jobbar helt enkelt orimligt mycket. Produktionstakten har ökat länge nu, ändå arbetar vi fortfarande lika mycket. Visst, vi konsumerar mer, men nog börjar det bli dags att nöja sig nu? Miljön skulle åtminstone bli glad.

Dessutom närmar vi oss sakta men säkert ett någorlunda jämställt samhälle. Förr tog matmor hand om hemmet medan husbond drog in degen, nu försörjs de flesta familjer från två håll. Dubbla (nästan) pengen, halva fritiden. Är det soft? Jag tror inte det.

Förra seklets kanske mest tongivande ekonom hette John Maynard Keynes. Han trodde att tre timmars arbetsdagar skulle räcka för hans barnbarn. Onödigt optimistiskt kanske, men låt mig stämpla ut vid trerycket så nöjer jag mig så länge.

fredag 5 juni 2009

3 X knockouts á la MMA

I Mickes anda och efter det näst sista thai passet på Pancrase igår så måste man väl ändå visa några av de snyggaste submissions från Bellator det här året.


torsdag 4 juni 2009

Cool guys and explosions

Mer SNL Andy Samberg, denna gång tillsammans med Will Ferrell.

Star Wars : the old republic

Tv-spels trailers blir bara flådigare och flådigare ...

tisdag 2 juni 2009

The end of the line

Fredrik Strages sommarlista

Tv4 morgon brukar få lite tips på ny musik och dylikt av Fredrik Strage. Detta är alltid en given favoritdel av programmet, speciellt när programledarna försöker hänga på med en "vilken är din favorit i melodifestivalen" och Strage svarar att han slutade titta på melodifestivalen för tio år sedan då hans favorit kom sist i en av uttagningarna. Idag fick vi också ta del av en sommar topplista och det känns alltid välkommet.

Spotify! : Strages sommarlista