Jag gick upp relativt sent i morse, jag hade relativ vätskebrist och var därav torr i munnen. Jag drack lite o´boy och skummade igenom svd. Satte mig sedan framför datorn för att dra över lite ny musik till min ipp-odd. Jag gick ut i regnrusket, trilskades med sladdarna till mina hörlurar och startade första spåren "[Untitled]" på Burials platta Untrue. Allt jag hör är någon vag ohörbar kommentar intrasslad i något vindaktigt hischande (i brist på andra ord, varför inte hitta på ett?). Jag vet inte alls vad det är jag ska lyssna på utan har bara hört att det ska vara bra. Vad det är hör jag på andra spåret "Archangel". Jag tänker, "ok, trip-popen är tillbaka, igen." Men det är den verkligen. Det är så stämningsfullt och humörsättande. Jag åker hela vägen till skolan i en alldeles egen värld. En ganska mörk och cynisk sådan, men jag gillar det så skarpt och jag kan inte få för det. När jag går in i skolbyggnaden hör jag den sista tonen på det sista spåret och jag har fått ett alldeles eget äventyr på vägen dit. Så här i efterhand känner jag nog mer likhet med drum n base ller annan elktro-house baserad musik i det men vad än det är; Trip-popen har återuppstått även om bandnamnet antyder något annat.
Jag läste på en site en så bra beskrivning av vad det egentligen är vad vi lyssnar på, och det understryker känslan hela det för med sig:
"As the legend goes, these pieces were all recorded deep into the night and the uncontrollable sense of loneliness and longing seeps out of every pore of this incredible collection of tracks. There's an overwhelming sense that, much like the abandoned streets and hazy luminescence of early-hours London, all normal rules of engagement have been suspended both musically and spiritually ... and if a better album has been released in 2007, we've yet to hear it. ESSENTIAL PURCHASE."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar