Misilen ger en förminnelse av sommaren som en liten trång värld med massor av härliga stunder. Jag låter bilden tala för sig själv.
måndag 10 november 2008
En förminnelse av sommaren...
Misilen ger en förminnelse av sommaren som en liten trång värld med massor av härliga stunder. Jag låter bilden tala för sig själv.
lördag 8 november 2008
WW1, 2 och könsångest
Historialektion: Första världskriget, mer kul än andra och en massa tidningsdravvel. Det följande kommer egentligen bara att innehålla en massa personliga åsikter och en rejäl portion ordbajs så om du läser detta så behöver du egentligen inte fortsätta. Om du gör det så betyder det att antingen var det jättelänge sedan du borde ha gått å lagt dig, eller så är allt annat kul just nu än att jobba, plugga, städa (insert reason here). Om så, i vilket fall som helst, är fallet så finns jag där för dig genom dessa följande rader av tidsförskjutning. Förmodligen kommer du vara ännu mer deprimerad över att du inte gör det du borde när du läst klart ändå så det finns ingen som helst anledning att du borde läsa vidare. Having said that och om du nu har kommit så här långt, så vet både du och jag att vi kommer att hålla varandra i handen genom hela den långa långa texten nedan. villkoret är då att det hela inte är krävande och jag ska försöka göra mitt bästa. Here we go.
Just nu tvättar jag. Det är mycket dötid kring tvättande men ett nödvändigt ont i allas våran tillvaro. Jag dricker därför kaffe och läser den populärvetenskapliga tidningen "Populär historia" och fördriver lördagsmorgonen därefter i kunskapens tecken. Jag köpte tidningen i brist på att hitta någon annan vettig tidning på Press stop. Där finns det oändligt många tidningar men jisses vad allt ska vara nischat på hyllorna. Min hund, min häst, min papegojja, jakt och fiske, jakt, fiske, tåg, modelltåg unt so weiter, unt so weiter; ad infinitum. Det är ju så himla betryggande att ha tillgång till en massa tidningar. Jag har dem liggandes på toaletten och nu på mitt skrivbord. De ger mig möjlighet att sträcka mig och läsa så jag aldrig behöver ha tråkigt. Nu fungerar de ungefär som jättekända och långradiga viktiga böcker. Du har dem därför att du ska kunna läsa dom snarare än att i själva verket läsa dom. I detta fallet läser jag tidningen.
När man införskaffar sin tidning inträffar ofta en radda med problem. Tyvärr måste du antingen vara modefaschistas eller extremt intresserad av digitalkameror för att hitta en tidning att verkligen avnjuta. Livsstilstidningar är egentligen bara något skrivet för en åldersgrupp som vidare sen läses av en betydligt yngre: Slitz, Café och en hel hög magasin för "kvinnor" pekar mycket på just det.
Killtidningar, som bara av ordet att döma ger en hel hop av föreställningar från alla möjliga håll som ingen vettig jornalist kan välja att inte förhålla sig till på ett eller annat sätt. Föreställningar som pekar på hur skönt och galet det är att ligga med tjejer. Föreställningar som dels pekar på att det hela är lite lattjomacho häftigt och föreställningar som förklarar det hela som extremt kvinnoförnedrande, vilket det självfallet är. Det roliga i hela kråksången är att alla parter är så väl medvetna om saken, det leder till en lite humoristisk vinkling av sexualiseringen i tidningarna. I´ts all in good fun folks! Tidningar som slitz, moore och café är till för att ventliera fenomenet "ligga" och lämpar sig, i vilket fall var det så för mig, extremt bra för de som inte upplevt detta mytiska och uppenbarligen eftersträvande ting. Ingen kan ju heller erkänna att de inte har upplevt det, så det hela eskalerar till något slags sektliknande "Jag har också mött Gud i mina böner och drömmar och då sa han ..." sen är det bara å bräcka på.
Själv prenumererar jag på Amerikanska The Believer En litterär tidning som jag är tvungen att betala jättemycket för att få tag på. Jag prenumererar också på Sonic, mer och mer av den enkla anledningen att jag alltid gjort det och det blir så fint med alla kompletta ryggar i hyllan min.
Nu har jag då köpt en historiatidning. Numret rör sig kring första världskriget och ända sedan jag läste Sebastian Faulks Birdsong så har ett intresse väckts. Jag är så extremt och innerligt trött på andra världskriget. Dokumetärer, dokumentärer, böcker, böcker, böcker "nu i färg!" "Hitlers hantlangare, del 8" "utrotelsen ur ett helt nytt perspektiv!" "glöm inte alla romer och de handikappade" tjafs tjafs tjafs. När jag var hos min syster så snodde jag åt mig vad jag först trodde var samma tidning. I senaste numret av illustrerad vetenskaps "Historia" så, hör å häpna, fokuserar de på "det stora kriget" alltså första världskriget. Vad är oddsen? Någonstans, någongång måste
en förläggare, redaktör, journalist, vem som helst i produktionsledet fått reda på att deras konkurrent skriver om samma sak i deras näst kommande nummer. Vad gör de då åt saken? tja, buissness as usual boys! Och det hela leder förmodligen till det som jag nu var med om. Att man tror att det är samma tidning, världens mest subtila läsknyckarknep. Jag lämnar er med några fantastiska bilder från första världskriget. Det var först meningen att använda det nydligen uppfunna färgfotot som propaganda men bilderna talar ofta för den förödelse som rådde. För övrigt läste jag i ena tidningen att 1906, när färgfotot togs fram, så var det med hjälp av potatismjöl man fick fram färgen. Autokromofotografiet utvecklades fram av bröderna Lumiére som lade en extra glasskiva på den enda man egentligen använde. Plåten var smörjd med bivax som band ett lager potatismhöl. Stärkelsekornen i mjölet hade färgats röda, grönaoch ... blå så klart! Sen blanda och därpå färgades de röda kornen av det röda ljuset i kameralinsen. Fantastiskt, fantastiskt.
En fransk soldat på väg hem efter segern 1919
Haut-Rhin. Frankrike. 16e, 1917.
En grupp franska soldater vid en skyttegrav. De franska soldaterna kallades för "Poilus" (håriga) då de inte hade tillgång till rakartiklar. Skyttegravar blev extremt viktiga i första världskriget. Något som fransoserna fick lära sig i de första månaderna av kriget.
Just nu tvättar jag. Det är mycket dötid kring tvättande men ett nödvändigt ont i allas våran tillvaro. Jag dricker därför kaffe och läser den populärvetenskapliga tidningen "Populär historia" och fördriver lördagsmorgonen därefter i kunskapens tecken. Jag köpte tidningen i brist på att hitta någon annan vettig tidning på Press stop. Där finns det oändligt många tidningar men jisses vad allt ska vara nischat på hyllorna. Min hund, min häst, min papegojja, jakt och fiske, jakt, fiske, tåg, modelltåg unt so weiter, unt so weiter; ad infinitum. Det är ju så himla betryggande att ha tillgång till en massa tidningar. Jag har dem liggandes på toaletten och nu på mitt skrivbord. De ger mig möjlighet att sträcka mig och läsa så jag aldrig behöver ha tråkigt. Nu fungerar de ungefär som jättekända och långradiga viktiga böcker. Du har dem därför att du ska kunna läsa dom snarare än att i själva verket läsa dom. I detta fallet läser jag tidningen.
När man införskaffar sin tidning inträffar ofta en radda med problem. Tyvärr måste du antingen vara modefaschistas eller extremt intresserad av digitalkameror för att hitta en tidning att verkligen avnjuta. Livsstilstidningar är egentligen bara något skrivet för en åldersgrupp som vidare sen läses av en betydligt yngre: Slitz, Café och en hel hög magasin för "kvinnor" pekar mycket på just det.
Killtidningar, som bara av ordet att döma ger en hel hop av föreställningar från alla möjliga håll som ingen vettig jornalist kan välja att inte förhålla sig till på ett eller annat sätt. Föreställningar som pekar på hur skönt och galet det är att ligga med tjejer. Föreställningar som dels pekar på att det hela är lite lattjomacho häftigt och föreställningar som förklarar det hela som extremt kvinnoförnedrande, vilket det självfallet är. Det roliga i hela kråksången är att alla parter är så väl medvetna om saken, det leder till en lite humoristisk vinkling av sexualiseringen i tidningarna. I´ts all in good fun folks! Tidningar som slitz, moore och café är till för att ventliera fenomenet "ligga" och lämpar sig, i vilket fall var det så för mig, extremt bra för de som inte upplevt detta mytiska och uppenbarligen eftersträvande ting. Ingen kan ju heller erkänna att de inte har upplevt det, så det hela eskalerar till något slags sektliknande "Jag har också mött Gud i mina böner och drömmar och då sa han ..." sen är det bara å bräcka på.
Själv prenumererar jag på Amerikanska The Believer En litterär tidning som jag är tvungen att betala jättemycket för att få tag på. Jag prenumererar också på Sonic, mer och mer av den enkla anledningen att jag alltid gjort det och det blir så fint med alla kompletta ryggar i hyllan min.
Nu har jag då köpt en historiatidning. Numret rör sig kring första världskriget och ända sedan jag läste Sebastian Faulks Birdsong så har ett intresse väckts. Jag är så extremt och innerligt trött på andra världskriget. Dokumetärer, dokumentärer, böcker, böcker, böcker "nu i färg!" "Hitlers hantlangare, del 8" "utrotelsen ur ett helt nytt perspektiv!" "glöm inte alla romer och de handikappade" tjafs tjafs tjafs. När jag var hos min syster så snodde jag åt mig vad jag först trodde var samma tidning. I senaste numret av illustrerad vetenskaps "Historia" så, hör å häpna, fokuserar de på "det stora kriget" alltså första världskriget. Vad är oddsen? Någonstans, någongång måste
en förläggare, redaktör, journalist, vem som helst i produktionsledet fått reda på att deras konkurrent skriver om samma sak i deras näst kommande nummer. Vad gör de då åt saken? tja, buissness as usual boys! Och det hela leder förmodligen till det som jag nu var med om. Att man tror att det är samma tidning, världens mest subtila läsknyckarknep. Jag lämnar er med några fantastiska bilder från första världskriget. Det var först meningen att använda det nydligen uppfunna färgfotot som propaganda men bilderna talar ofta för den förödelse som rådde. För övrigt läste jag i ena tidningen att 1906, när färgfotot togs fram, så var det med hjälp av potatismjöl man fick fram färgen. Autokromofotografiet utvecklades fram av bröderna Lumiére som lade en extra glasskiva på den enda man egentligen använde. Plåten var smörjd med bivax som band ett lager potatismhöl. Stärkelsekornen i mjölet hade färgats röda, grönaoch ... blå så klart! Sen blanda och därpå färgades de röda kornen av det röda ljuset i kameralinsen. Fantastiskt, fantastiskt.
En fransk soldat på väg hem efter segern 1919
Haut-Rhin. Frankrike. 16e, 1917.En grupp franska soldater vid en skyttegrav. De franska soldaterna kallades för "Poilus" (håriga) då de inte hade tillgång till rakartiklar. Skyttegravar blev extremt viktiga i första världskriget. Något som fransoserna fick lära sig i de första månaderna av kriget.
torsdag 6 november 2008
Damon McMahon - Elizabeth Taylor
Mycket tipsande hit och dit. Men jag tror vi alla gillar att det faller ned en liten fin myslåt då och då. Bättre det än en ond bråd kall vinter ... om man får välja.
Spotify! : Damon McMahon - Elizabeth
Spotify! : Damon McMahon - Elizabeth
söndag 2 november 2008
Glasvegas
”Jag gör valet att älska Glasvegas”
Det är inte bara Fredrik Virtanens favoritband utan det har varit mycket tjat ( DN, PSL, Sonic ) om Skottska Glasvegas sedan de släppte sin första självbetitlade skiva, och överdrivet mycket har varit i positiva ordalag. "A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss)" släpps snart, en hederlig julskiva häktiskt inspelad då deras debutskiva bara släpptes för en månad sedan. Sångaren, Joe Allen har berättat att en studiotekniker började hallicunera efter 24h inspelande i studion. Det mest fantastiska med den skivan är hur de spelade in den i en kyrka i Transylvanien, märkligt, märkligt. Jag vet inte om det är dialekten men det är ivarjefall, hur man än försöker motstå det, tilltalande.
Glasvegas - Geraldine (Aucustic):
Spotify! : Glasvegas - Glasvegas
Det är inte bara Fredrik Virtanens favoritband utan det har varit mycket tjat ( DN, PSL, Sonic ) om Skottska Glasvegas sedan de släppte sin första självbetitlade skiva, och överdrivet mycket har varit i positiva ordalag. "A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss)" släpps snart, en hederlig julskiva häktiskt inspelad då deras debutskiva bara släpptes för en månad sedan. Sångaren, Joe Allen har berättat att en studiotekniker började hallicunera efter 24h inspelande i studion. Det mest fantastiska med den skivan är hur de spelade in den i en kyrka i Transylvanien, märkligt, märkligt. Jag vet inte om det är dialekten men det är ivarjefall, hur man än försöker motstå det, tilltalande.
Glasvegas - Geraldine (Aucustic):
Spotify! : Glasvegas - Glasvegas
lördag 1 november 2008
Helgens tips: Chris Bathgate
Om man inte tycker det låter fint så får man inte vara min kompis längre.
Chris Bathgate - Serpentine
Spotify! : Chris Bathgate - A cork tale wake nytt! (smart för alla som är med på Spotifytåget, bara å klick å åk)
Chris Bathgate - Serpentine
Spotify! : Chris Bathgate - A cork tale wake nytt! (smart för alla som är med på Spotifytåget, bara å klick å åk)
Be a N****r Too
"Not mad cuz Eminem said nigger, cuz he my nigger"
När Nas släppte sitt senaste album var han tvungen att döpa det till "Untitled". Ett album vilket jag så länge längtat efter att han ska göra, ett vettigt album där han är utomordentligt ärligt arg och när det väl händer så får han då inte döpa det till vad han vill. Andra delen av låten finns med på albumet men denna uteblev, av många möjligtvis förklarliga själ blev skivbolag, agenter och annat väldigt oroliga.
Be a N****r Too:
Spotify! : Nas - Untitled Nytt! (för alla som är med på Spotifytåget, bara å klicka.)
När Nas släppte sitt senaste album var han tvungen att döpa det till "Untitled". Ett album vilket jag så länge längtat efter att han ska göra, ett vettigt album där han är utomordentligt ärligt arg och när det väl händer så får han då inte döpa det till vad han vill. Andra delen av låten finns med på albumet men denna uteblev, av många möjligtvis förklarliga själ blev skivbolag, agenter och annat väldigt oroliga.
Be a N****r Too:
Spotify! : Nas - Untitled Nytt! (för alla som är med på Spotifytåget, bara å klicka.)
Jonathan Harris exemplariska samlande av berättelser.
Det var länge sedan vi körde en TED talks. Det finns så otroligt många och häpnadsväckande saker att finna där. Ofta när jag inte riktigt orkar sitta och äta i köket, så sätter jag mig lugnt och sansad framför datorn och chansar på att någon av de tal som finns samlade där skall vara något för mig. Jonathan Harris är allt just vad som passar fint till min måltid. I de berättelser som han då samlar är det inte själva narrativet, berättelsens röda tråd som är av vikt. Jonathan Harris arbetar med att samla på verkligheten. En verklighet som är otroligt svår att skriva ned på ett papper eller bara rikta en filmkamera mot. De olika saker han har tagit fram för sitt insamlande är ibland snudd på genialiska, ett steg mot något oändligt där du själv blir den som väljer vad som är rätt pusselbitar för att skapa just din historia.
Håll ut till hans sista projekt och säg mig om det inte är svårt att låta bli att darra på läppen. Inte för att det är sorgligt nödvändigtvis men för att det är så extremt ärligt. Lyssna bara på den lilla snutt av intervjun som han gör via band, hur extremt intresserad och ödmjuk han tar sig till när han frågar.
Länk
Ladda ned: (.mp4)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)