Svenska Akademien släpper än en gång och det är äkta roots på skånska. "Gör det ändå" har fått blandade recensioner hos kritikerkåren men det enda dåliga som de egentlitgen enas över är saknaden av "Titti Tång". Annars anses det mer eller mindre som deras "tajtaste" platta so far. De gjorde bla en spelning på TV4 Nyhetsmorgon där de slängde ut sin väldigt passande första singel "Vakna" runt sextiden på morgonen. Ligger också femma på svenska albumlistan vilket inte talar om annat än en god framtid för gänget. Och vad passar inte bättre än svensk hederlig reggae under sommaren?provlyssna eller beställ ---> www.svenskaakademien.just.nu
Kultiration har alltid legat nära mitt hjärta. Deras tredje platta "Döden föder" gör nog ingen annan heller besviken. Det är tänkvärd vemodig roots med klassisk svensk folkmusik som inspirationskälla. Någon frågade Marcus Berg varför han inte gjorde något på svenska och tack gode gud för att han började med det. Det är något med hans sorgfulla röst som får en att bara sjunga med och grimasera sådär trånande. Jag har alltid problem med när artister blandar svenska och engelska på skiva, för första gången fick jag höra honom på engelska på hans solodebut "Markendeya"som släpptes tidigare i år. På Döden föder har vi än en gång några engelska tracks men man får väl ha överseende när allt annat är så innerligt bra. Första singeln "Rikemansghetto" säger väl ganska mycket om vad texterna bearbetar. Det är sann roots-anda och kanske kan det kännas för mycket. Men nog är det inte bara jag som tänker på hur världen egentligen ser ut?På http://www.myspace.com/kultiration kan man ladda hem första singeln.
Moder Jords Massiva släpper också de nytt. Mer elektroniskt, mer poetiskt, mer sorgfullt än någonsion och titeln "Ren ondska" kan ju inget annat än att bekräfta just det. Första skivan de släppt som är strictly på Svenska och det är alltid de gobitarna som jag ivarjefall plockat ut ur alla deras skivor. Tidigare låtar som "Rödljus" och "Dina Dagar" pekar mot en utmärkt skiva.ladda hem första singeln hårt väder här.
Vi bryter av med lite hiphop eller mer korrekt grime och fortsätter vår skivlista med Dizze Rascals tredje skiva "Maths & English". Dizze har alltid älskats för vad han är och vad han gjort för den engelska grimescenen. Hans första två plattor banade vägen för eget skivbolag och nu har han signerat legender som han inget annat än sett upp till tidigare. Det är många rockriffiga inslag på Maths & English och det är nog det tyngsta jag hört på mycket länge inom hela hiphopgenren. Första singeln Sirens har en grym video och jag slängde upp den för någon månad sen. Ni får kolla in den och om ni gillar vad ni ser .. köp, tanka.
Pharoahe Monch har inte släppt en skiva på åtta år. Han har alltid ansetts som en legend och hans nya skiva "Desire" gör sig väl som uppföljare till hans tidigare egentligen enda skivsläpp "Internal Affairs". Jag har inte hunnit lyssna in mig på skivan tillräckligt men hittills är nog favoritlåten "When the gun draws". Pharoahe låter sig här göra ett försvarstal som en pistolkula. Det är tungt och allvarligt, jag minns när jag såg honom på skeppsholmen för några år sedan. Han hade ingen MC med sig utan en kör, och han kommer in och gör sin grejj som om han alltid har varit het, även fast det är så lång tid sedan han egentligen släöppt något. När han gästade på "Oh no" blev det en instant success såsom pr och skivgubbarna skulle säga. Han står i videon framför ett podium och berättar med sitt säregna flow för massorna. Han skulle ha varit på roskilde förra sommaren men som så många andra hiphoppers från amerikat kom han aldrig. Men jag har en gång sett honom mässa för sin publik och podiet är verkligen en passande rekvisita för faraon. Han berättar med hela kroppen och behöver inte ens någon gott damn MC när han gör det. Räspekkt.Grymma skivor, grym sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar